Förutsättningarna kunde inte ha varit bättre. Efter åtta år med Georg W Bush som president i USA var det öppet mål för Barack Obama att förbättra relationerna med Latinamerika. Han missade.

Text: Henrik Brandão Jönsson, frilansjournalist

I fem månader, ända sedan han blev vald, hade Barack Obama njutit smekmånad i latinamerikansk press. Mest hyllad var han i Brasilien där miljoner imponerades av att den vita medelklassen röstat fram en färgad president, något som fortfarande är en utopi i Brasilien, trots att hälften av landets 200 miljoner invånare är afrobrasilianare. Förväntningarna var därför höga inför Obamas premiär i Latinamerika på det panamerikanska toppmötet i Port of Spain i april 2009.

Några dagar innan toppmötet släppte Obama nyheten om att USA lättar på reglerna för exilkubanernas Kubakontakter, som Bush hade skärpt några år tidigare och som är en del av USA:s embargo mot Kuba.  Nu får exilkubanerna i USA hälsa på sina släktingar på Kuba oftare och skicka mer pengar till dem. Initiativet togs emot med öppna armar och sågs som en förändring av USA:s paranoida förhållande till Kuba.

- Obama har en historisk möjlighet att förbättra relationen med Latinamerika, sa Brasiliens president Lula da Silva.

Trots att alla förväntat sig att Obama skulle använda toppmötet för att presentera en ny chef för Latinamerikaenheten på amerikanska UD, valde han att fortsätta med Thomas A Shannon. Den konservative karriärdiplomaten, som Bush utnämnde till posten 2005, var den enda toppchef på UD som Obama inte bytte ut direkt efter att han blev president. Konsekvensen kom kort efter: USA:s milda fördömande av statskuppen i Honduras.

När Obama, någon månad senare, deklarerade att USA ville ha tillgång till sju strategiska colombianska militärbaser reagerade Latinamerikas alla statschefer. De ifrågasatte USA:s motiv och menade att främmande länders styrkor skapar oro på kontinenten. För att ge Obama en ärlig chans att förklara varför USA vill ha militär närvaro i Sydamerika bjöd Brasiliens president in honom till att tala vid den sydamerikanska unionen, Unasurs, möte i den argentinska skidbyn Bariloche förra sommaren. När Obama tackade nej till inbjudan stod det klart att relationerna med Latinamerika inte hade hög prioritet.

I dag är den chilenske statsvetaren Arturo Valenzuela ny chef för Latinamerika på amerikanska UD. Han är född och uppvuxen i Concepción i Chile och har tidigare varit Bill Clintons rådgivare för Mexiko. Han har också suttit med i USA:s nationella säkerhetsråd där han hade ansvaret för Latinamerikafrågor. Men inte heller den 66-årige chilenske akademikern har lyckats ändra Obamaadministrationens syn på södra Amerika.

USA:s förste färgade president fortsätter med den gamla politiken som vill ha fri tillgång till sydamerikanska militärbaser, förstärka den mexikanska gränsen och subventionera jordbruksproduktionen. Det är ingen politik som främjar grannsämja. Den politiken stärker inställningen om att USA fortfarande vill ha Latinamerika som sin bakgård.

Följden är att kontinentens statschefer nu har bildat ett nytt regionalt samarbetsorgan, Latinamerikanska och karibiska unionen (Comunidad de Estados Latinoamericanos y Caribeños, CELAC). Det skedde vid ett toppmöte i Playa del Carmen i Mexiko tidigare i år. Organisationen är inte öppen för nordamerikanskt eller kanadensiskt medlemskap och kan på sikt komma att ersätta det inflytelserika samarbetsorganet OAS, amerikanska staternas organisation. Om så sker är det mycket möjligt att USA:s tid i Latinamerika är över.

Den osäkerhet som USA, Colombia och Venezuela har skapat i Sydamerika har också lett till en kapprustning av sällan skådat slag på kontinenten. Sedan 2003 har de sydamerikanska länderna ökat sina försvarsutgifter med 91 procent. Främst är det den politiska krisen mellan Venezuela och Colombia som triggar kapprustningen. 2008 ökade Colombia sina utgifter till försvaret med 37 procent. Venezuelas försvarskostnader steg med 29 procent, enligt det argentinska analysinstitutet Nueva Mayoría.

- Jag och alla andra utrikesministrar på kontinenten känner oss mycket obekväma med Colombias beslut. Det är inte bra att en utomstående militär kraft etablerar sig på vår kontinent. Jag vill att Obama sätter sig in i frågan och berättar varför USA vill vara militärt närvarande i Sydamerika, sa Brasiliens utrikesminister Celso Amorim i en intervju 2009.

En av anledningarna till att USA vill vara militärt närvarande i Sydamerika kan vara det samarbete som Venezuela har ingått med Ryssland. Förra året tillkännagav president Hugo Chávez att Venezuela kommer att köpa ryska missiler och stridsvagnar. De senaste åren har Venezuela fått allt starkare band till Ryssland och blev det tredje landet i världen, efter Ryssland och Nicaragua, som erkände de georgiska utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Stör inte den kontakten också maktbalansen på kontinenten?

- Visst kan den göra det. Men Venezuela tänker inte ge några militärbaser åt Ryssland på sitt territorium. Det är den stora skillnaden, sa Celso Amorim förra året.

En del av Latinamerikas statschefer menar att Barack Obama till och med är sämre för kontinenten än vad George W Bush var. När det gäller gemene man är däremot inställningen annorlunda. Den nordamerikanska tankesmedjan Pew Research Center släppte nyligen en undersökning om antiamerikanska stämningar i världen. Under 2007, med Bush som president, stod endast sju procent av argentinarna bakom den nordamerikanska utrikespolitiken. När Obama tillrädde förra året höjdes förtroendet till 61 procent. I år har stödet minskat till 49 procent.

I Mexiko är inställningen liknande. Skillnaden är att Arizonas migrationslag väckt starka känslor i landet. Innan lagförslaget lades fram godkändes i delstaten i våras var 62 procent av den mexikanska befolkningen positivt inställd till USA och endast 27 procent negativa. Efter att Arizonas guvernör försökt få igenom lagen är hälften av Mexikos invånare negativt inställda till USA.

- Vi fördömer denna lag som gör det kriminellt att emigrera. Den är ett brott mot mänskliga rättigheter, sa Mexikos president Felipe Calderón.

För att Obama inte fullständigt ska tappa ansiktet i världen har en federal domare nu stoppat den tuffa migrationslagen. Men Arizonas guvernör har överklagat och tänker driva frågan ända upp till Högsta domstolen. Lagen kan mycket väl bli en het valfråga inför mellanårsvalet till kongressen som hålls i november och bli det stora testet för USA:s förste färgade president. Fortfarande är Barack Obama nämligen mer populär utomlands än vad han är på hemmaplan.

Även höstens presidentval i Brasilien kan påverka Obamas relation till Latinamerika. Vinner oppositionens kandidat, São Paulos före detta guvernör José Serra, kommer han med största sannolikhet att ansluta Sydamerikas stormakt till den linje som de nyvalda högerpresidenterna i Colombia och Chile håller. Det kan i så fall innebära att Latinamerika delas upp i två block. Ett höger och ett vänster.

Om Brasilien däremot väljer Arbetarpartiets presidentkandidat, den före detta trotskisten Dilma Rousseff, vilket mycket tyder på, kommer antagligen det dåliga förhållandet till USA att fortgå. Rousseff förväntas följa Lulas linje med att stärka Latinamerikas oberoende gentemot USA och fortsätta att leda integrationsarbetet på kontinenten. Hon förväntas också att ha god relation till Venezuela. President Hugo Chávez var den förste utländske statsman som, redan för ett år sedan, gav henne offentligt stöd.