Produktionen av soja och nötkött i Brasilien bidrar till allvarliga problem för människor och miljö. En ny rapport från Swedwatch visar att våra konsumtionsvanor har ett pris som betalas av andra och att de svenska importföretagen har stora brister i sitt etikarbete, skriver Ellie Cijvat, Jordens vänner och Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna.

Publicerad i Göteborgsposten 2010-03-01 

 I dag släpper Latinamerikagrupperna, Miljöförbundet Jordens Vänner och Swedwatch rapporten "Mera kött och soja, mindre regnskog". Konsekvensen av en ökad produktion av nötkött och soja, som främst används till djurfoder, blir att regnskog i Amazonas huggs ner. Skövlingen bidrar till Brasiliens utsläpp av växthusgaser och gör att landet hamnar på fjärde plats i rankningen av länders totala utsläpp av växthusgaser. När sojafälten breder ut sig trängs boskapsskötseln allt djupare in i regnskogen. Sedan 1990 har ett område stort som Storbritannien skövlats.

Varje år importeras 385 000 ton sojaprodukter från Brasilien till Sverige. Ett antal bekämpningsmedel som i dag är förbjudna i EU brukas på sojaodlingarna, samtidigt som mängden kemikalier ökar drastiskt. För tio år sedan använde jordbruket 32 miljoner kilo bekämpningsmedel i den brasilianska delstaten Mato Grosso. I dag beräknas jordbruket där använda upp till 100 miljoner kilo gifter om året. Om man delar upp det på Mato Grossos landsbygdsbefolkning innebär det 682 kilo bekämpningsmedel per person om året. Bekämpningsmedlen förorenar dricksvattnet och riskerar de anställdas och lokalbefolkningens hälsa.

Nötköttsproduktion är den största direkta anledningen till skövling av tropisk skog i Amazonas. Till Sverige importeras 10 000 ton nötkött varje år.

Slavliknande arbetsförhållanden

Produktion av nötkött har fler allvarliga problem: Det är här slavliknande arbetsförhållanden förekommer mest, då undermåliga arbetsförhållanden kombineras med att anställdas rörelsefrihet begränsas genom att de sätts i skuld (så kallad debt peonage). Arbetarna blir tvungna att betala orimligt höga avgifter för boende, mat och arbetskläder, så att de blir skuldsatta och inte kan lämna gården eller röra sig fritt.

Mellan åren 1996 och 2007 rapporterade katolska kyrkans bondeorganisation (CPT) fler än 50 000 fall av slavarbete inom landets jordbrukssektor.

Rapporten visar på svenska kopplingar till kött- och sojaleverantörer som har bidragit till regnskogsskövling. Norska sojaimportören Denofa, som de svenska importörerna handlar med, började 2004 importera från Grupo André Maggi (Amaggi) som stått för en betydande del av sojaexpansionen i Brasilien.

Amaggis eget material visar att företaget, genom att omvandla för mycket skog till jordbruksmark, hade brutit mot brasiliansk skogslagstiftning två år tidigare. Sedan dess verkar Amaggi ha tvingats till reträtt. Denofa saknar uppgifter om sina leverantörers eventuella indirekta effekter på regnskogen sedan 2004. Högst oroväckande är att Amaggi nyligen har blivit huvudägare av Denofa, då de svenska importörerna förlitar sig till stor del på Denofas kontroller. Köttimportören Annerstedt Flodins slakteri i Brasilien köper kreatur från gårdar som skövlar regnskog, medan North Trades kontrollarbete tycks ha gett resultat.

Inga oberoende kontroller

Stora skillnader framträder i rapporten när det gäller vilka krav företagen ställer på sina leverantörer i Brasilien och hur dessa krav sedan följs upp. Alla företag som nämns, utom Svenska Foder, ställer någon form av miljömässiga krav på sina leverantörer. Denofa, Lantmännen, North Trade ("Naturkött") och Annerstedt Flodin ("Flodins") ställer även krav på arbetsrätt och mänskliga rättigheter.

Svenska Foder ställer inga sociala krav alls när de gör sina inköp. Annerstedt Flodins krav är inte offentliga. Företagens kontroller är dessutom inte offentliga, så vad som verkligen görs går inte heller att bedöma.

Rapporten visar också att inget av företagen som granskas i rapporten anlitar oberoende tredjepartsinspektörer, gör oannonserade kontroller eller intervjuar de anställda utanför arbetsplatsen, vilket med stor sannolikhet leder till missvisande bedömningar av leverantörerna.

En övergripande slutsats som måste dras av rapporten är att köttkonsumtionen drastiskt behöver minskas, att ekologiskt och närproducerat kött bör främjas samt att de svenska importföretagen bör skärpa såväl sina uppförandekoder som kontrollsystem och se över möjligheten att gå över till ett foder baserat på något annat än soja.

Människor som drabbas av den oetiska och miljövidriga produktionen bör ges rätten och resurser att utkräva ansvar av företagen och försiktighetsprincipen måste åter börja gälla både för att begränsa kemikalieanvändandet och för att skydda den biologiska mångfalden.

Ellie Cijvat

ordförande Miljöförbundet Jordens Vänner

Francisco Contreras

ordförande Latinamerikagrupperna