Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Bolivia har befunnit sig mitt i korselden under oroligheterna som drabbade landet i september då oppositionen förstörde lokalerna för ett 50-tal organisationer och institutioner som ansågs stå på regeringens sida. I detta läge hade staten förlorat den territoriella kontrollen över delar av landet.

I slutet av oktober genomfördes ett internationellt forum med representanter från 18 länder, och tusentals delegater. Syftet var att visa sitt stöd för de organisationer som trots våld från oppositionen, hållit stånd i Santa Cruz. Leandro Schclarek Mulinari intervjuade Tereza Nominé Chiqueno, en av ledarna inom CPESC, Confederacion de Pueblos Etnicos de Santa Cruz vilka organiserar ursprungsnationerna från låglandet.

Idag deltar ni med en delegation vid detta evenemang. Varför?
-Vi deltar för låta hela världen höra att vi finns som ursprungsnationer.

Och hur känns det?
-Forumet är väldigt vackert. Vi känner varandra redan här i Bolivia, och här finns ursprungsnationer från hela Latinamerika. Vi identifierar oss med dessa bröder och de med oss. Det som är sorgligt är att vi idag deltar på evenemanget utan våra traditionella kläder eftersom vi i september blev bestulna på dessa kläder när de förstörde vårt kontor här i Santa Cruz. Vår lokal har inte längre ens något tak, de lämnade inget. Det är viktigt att belysa detta också.

Ni var en av de första som återvände till lokalen?
-Ja, det stämmer. Med några andra systrar hade vi den styrkan.

Detta var samtidigt som folk börjat samlas utanför lokalen?
-Ja, de var där. Men trots deras närvaro, kände vi att vi var tvungna att försvara vår organisation. Först när vi kom, var de inte så många, men när de blev fler var vi tvungna att ta oss snabbt därifrån. Vi fick telefonsamtal från några organisationer som vi har samarbete med, och fick höra att de var på väg. “Stick, materialet går att få tillbaka, men inte era liv”, sa de. Och då följde vi deras råd, och lämnade lokalen.

Hur många var de då?
-Ja jäklar, de var kanske 200-300 personer. Men först då, när de såg att vi stack, att lokalen lämnades tom, beslutade de att storma.

Hur många var ni?
-Vi var kanske 20, vi var allt för få. Men vi hade sagt till våra compañeros att inte närma sig, eftersom här i Bolivia är det värre att slå en kvinna än en man.

Så de slog er inte när ni var på väg ut?
-De var inte intresserade av att slå oss.

Hela lokalen är sönderslagen. Det ser ut som en bulldozer varit framme.
-Ja, mer eller mindre. Huset är förstört, de förstörde allt. Nu har vi hyrt ett hus i Plan 3000 (ett fattigt bostadsområde i Santa Cruz utkanter). Där försvaras huset av grannarna. Men det är inte så som de hade hoppats, att för att de förstör vårt hus, så förstör de vår organisation. Vi är starkare än så. Och det som hänt ger oss styrka för framtiden. Ursprungsrörelsen i Bolivia är inte infrastruktur, utan rörelsen består av oss, vi som har en politisk övertygelse, människor som kämpar varje dag.

Hur känns det att vara från Santa Cruz, och att man gör sånt här i “los cruzeños”, Santa Cruz-invånarnas, namn?
-Tyvärr är det så. Vi är också härifrån. Vi är precis lika mycket värda som dem. Även om de tror annorlunda. Vi har samma rättigheter som dem och de måste respektera oss och våra rättigheter.

På vilket sätt känner de sig bättre än er?
-De tror sig vara bättre, eftersom vi är fattiga människor. Vi är från landsbygden och de är från den högsta klassen, medan vi kanske tillhör den tredje eller fjärde.

Många av dessa ungdomar som anlitades för att förstöra institutioner i september var också fattiga människor.
-Ja, de var också fattiga. Det är väldigt sorgligt, för dessa bröder användes för att folk inte ska se vilka det är som egentligen står bakom attackerna.

Det fanns till och med människor med ursprungsbakgrund.
-Ja, de använder oss alla, alltså folk från de fem olika nationerna från låglandet, alltså yurakare, gurayos, chiquitanos, guranís och mojeños. De använder folk som framställs som ledare för oss, men dessa människor har ingen bas. Det är inte som vi, som är de riktiga ledarna och representerar de riktiga organisationerna för våra folk. Skillnaden är att vi är valda av en asamblea, ett stormöte, och de är utvalda av prefekten i länet och ledarna för el Comité Cívico, sammanslutningen som samlat oppositionen i Santa Cruz.

Hur är situationen nu, efter den enorma marschen som genomfördes, efter kongressens beslut och efter att ursprungs-och småbonderörelserna slog en järnring runt Santa Cruz?
-Järnringen som vi slog i september var enormt viktig. Med den visade vi att vi stod enade och vi visade hela Santa Cruz att vi kräver att våra rättigheter respekteras. Därför marscherade vi också fram till La Paz för att tvinga kongressen att anta lagen så att vi får rösta fram vår nya grundlag. Den måste antas då den skulle innebära att man för första gången i Bolivias historia kommer erkänns våra rättigheter som ursprungsnationer.

Och har stämningarna förändrats?
-Ja, det finns förändringar. Ett tydligt exempel ser du här på forumet. För första gången på mycket lång tid anlände presidenten till Santa Cruz. Innan har de sagt att de inte kommer tillåta att Evo Morales, indianen, sätter sin fot här. Men nu är han och även vice presidenten och ministrarna här med oss. Det betyder mycket för oss. Det är en del av vår frigörelse.

Leandro Schclarek Mulinari, november 2008