En demokratisk utveckling gör att fattigdomen minskar. Fattigdomen i världen är i högsta grad en fördelningsfråga och det går inte att eliminera fattigdomen utan att fördela världens resurser mer rättvist. Men fattigdomen och den orättvisa fördelningen av världens resurser beror framförallt på skev maktfördelning, där privilegierade grupper både inom och mellan länder, erhållit makt och resurser på bekostnad av andra.

Den skeva resurs- och maktfördelningen i världen upprätthålls i länder genom hierarkiska, auktoritära, patriarkala, rasistiska och andra exkluderande strukturer. Fattigdom är inte bara bristande ekonomiska resurser utan också brist på makt, säkerhet och valfrihet. Genom ett jämställt demokratiskt samhälle, där alla människor är delaktiga i det politiska styret och samhällets utveckling, kan man förändra de strukturer som upprätthåller den orättvisa fördelningen av makt och resurser i och mellan världens länder. UBV betraktar arbetet för att stärka demokratin som centralt i en verksamhet som vill reducera fattigdomen.

Latinamerikagrupperna definierar fattigdom som brist på makt över sitt eget liv, brist på inflytande, resurser, möjligheter, säkerhet och mat, eller som icke-uppfyllande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter). Vi sluter oss till en relativ definition av fattigdom vilken fokuserar på klyftan mellan olika grupper i samhället, till skillnad från en absolut definition som jämför människors resurser med en definierad miniminivå.

Delaktighet i den demokratiska samhällsutvecklingen och ökad möjlighet till kontroll över sitt eget liv bidrar till ökade förutsättningar för minskad fattigdom även när det gäller andra dimensioner.

Fattigdom skapas av flera olika sociala strukturer i samverkan. Exempelvis kan kön, ålder och etnicitet vara riskfaktorer. Det är viktigt att försöka kartlägga hur dessa riskfaktorer samverkar för de unga kvinnor och män som är aktörer vid programmets genomförande. På samma sätt som sociala strukturer kan skapa fattigdom så kan de emellertid också vara nyckeln till att ta sig ur fattigdomen.

Latinamerikagrupperna anser att fattigdom framför allt beror på underliggande strukturella ojämlikheter i samhället och inte på de fattiga själva – dvs på antagna brister hos dem som drabbas av fattigdom. Vår syn är att fattigdom är strukturellt betingad, vilket i exempelvis Bolivia innebär att man finner ett tydligt samband mellan klass och etnicitet och att det existerar tydliga mönster för hur makt och resurser är fördelade mellan olika grupper. Maktlösa och resurssvaga kategorier är utestängda från samhällets beslutsprocesser.

Främst på grundval av etnisk tillhörighet föds man till en viss position i denna struktur av maktfördelning.

Vad är demokrati?

En grundtanke när det gäller demokrati är att den politiska makten ska utgå från folket och att medborgarna ska kunna utöva en effektiv kontroll över de styrande och utkräva ansvar av dem för den politik de fört. Det finns olika, legitima tolkningar av hur detta ska ske, och att det är speciellt viktigt att få till stånd en konstruktiv diskussion om demokrati och politiska system – om medborgerliga rättigheter och skyldigheter.

Latinamerikagrupperna är inte en helt neutral aktör i demokratidebatten utan är tvärtom själv bärare av en specifik demokratisk tradition och kommer att utöva påverkan med utgångspunkt i de värderingar som bär upp organisationen. Det är därför viktigt att Latinamerikagrupperna genomsyras av en självreflekterande hållning, kontinuerligt rensar bort förutfattade, ogrundade antaganden och har en god förmåga att lyssna till samarbetspartners som har andra utgångspunkter. En fruktbar dialog måste grunda sig på varje deltagares rätt att föra fram sina åsikter men samtidigt på en vilja till ömsesidigt lärande och en strävan att upprätthålla en så jämn maktbalans som möjligt, vilket, som erfarenheten visar, är synnerligen svårt när det gäller utvecklingssamarbete.

Läs mer i Sidas rapport Perspectives on Poverty, eller Perspektiv på fattigdom www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=118&a=1490

Beslutsfattande

Demokratiska beslut kan endast fattas inom ramen för en sammanslutning (Dahl, Robert: Demokrati och dess antagaonister, Stockholm: Ordfront (1999)) – utan en gemenskap, ingen demokrati: utan allmänt medborgarskap, ingen demokrati. Sammanslutningen kan utgöras av en nation, ett folk, en organisation eller en bygemenskap.

Följande principer är grundläggande:

• Vars och ens intressen förtjänar lika hänsyn
• Vuxna människor bedömer själva bäst sina intressen

• Vuxna människor har kompetens att delta som jämställda medborgare i sammanslutningens beslut

I en snäv definition av demokrati läggs tonvikten på de formella strukturerna. Oberoende och väl fungerande institutioner ska garantera att lagen efterlevs i enlighet med rättstatens principer. Staten ska slå vakt om de medborgerliga och politiska fri- och rättigheterna (åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet). Fria och allmänna val ska genomföras till beslutande församlingar. Grundläggande mänskliga rättigheter ska respekteras. Ur det bredare perspektiv som Latinamerikagrupperna anlägger kan dock fungerande formella institutioner ses som nödvändigt men inte tillräckligt om ett samhälle ska anses vara demokratiskt. Önskvärdheten av demokrati kan också motiveras genom att den anses leda till en rättvisare resursfördelning och större jämlikhet än andra politiska system. I en fungerande demokrati bör möjligheterna att uppnå personlig frihet och utveckling vara lika fördelade bland alla människor.

Erfarenheten visar att det även i formellt demokratiska system finns en fara för att en minoritet, som klättrat till toppen av samhället, bildar en elit som inom sig kan utöva en exklusiv form av ”frihet och jämlikhet”, som inte existerar för andra. Denna risk måste motverkas genom att det utvecklas öppna demokratiska institutioner och kanaler mellan de olika nivåerna av samhällstyret. Fungerande demokratiska institutioner ska också bidra till att minska avståndet mellan enskilda medborgare och de valda ledarna. Folkligt deltagande genom organisering (det civila samhället) är en central del av ett demokratiskt system.

Folkrörelserna och det civila samhället

Latinamerikagruppernas utvecklingsmål i Latinamerika gäller stöd till folkligt förankrade rörelser med demokratisk inriktning, dvs sociala rörelser som återfinns i det civila samhället. I en demokrati är människor fria att organisera sig och kan genom att skapa intressegrupper ge tyngd åt sina krav. Det är viktigt att makten är väl spridd och att flera samhällskategorier med varierande intressen är med om att påverka.

Det finns ingen allmänt vedertagen definition av det civila samhället, men i grova drag kan det definieras som utrymmet mellan staten och den privata sfären. Om det civila samhället blir föremål för statsmaktens ingripande så mister det sin funktion som kritiskt kontrollerande aktör som utövar en nödvändig påtryckning på den politiska maktutövningen. Civil verksamhet ska inte vara en statlig angelägenhet: frivillig aktivitet vid sidan av den offentliga verksamheten ska vara fri från politisk maktutövning.

Det civila samhället omfattar organisationer av många olika slag. Ur ett demokrati- och rättighetsperspektiv är vissa av dessa positiva medan andra är negativa – t.ex. kriminella eller antidemokratiska eller sådana som enbart ser till de besuttnas intressen. Man kan därför inte se utvecklingen av det civila samhället i sig som en tillräcklig grund för en stärkt demokrati, det gäller i stället att stödja de krafter som utgör en konstruktiv kraft i kampen för en rättvis samhällsordning, fattigdomsbekämpning och de marginaliserades rättigheter. I Bolivia utgörs de krafterna framför allt av brett förankrade organisationer bland ursprungsfolken och andra basorganisationer, t ex sådana som för marginaliserade ungdomars och kvinnors talan.

Vilken roll spelar det civila samhället för demokratin?

Demokratiskt inriktade frivilligorganisationer kan spela en avgörande roll för demokratin genom att bidra till en effektivisering och stabilisering av det demokratiska systemet. Ett starkt civilt samhälle med många folkligt förankrade organisationer kan medverka till att skapa förtroende och ömsesidighet i relationen mellan medborgare. I Bolivia, där ett flera sekel gammalt förtryckssystem fortfarande på många sätt genomsyrar samhällslivet och relationerna mellan olika befolkningskategorier, är utvecklingen av starka folkrörelser en förutsättning för samhällets demokratisering.

Deltagande i folkrörelser kan stärka viljan till ytterligare engagemang i samhällsfrågor. Genom att delta i offentliga diskussioner kan en individ göra sin stämma hörd och tillsammans med andra klargöra gemensamma intressen och mål. Demokratiska folkrörelser kan ses som ”träningsläger” där medlemmarna utvecklar samarbetsförmåga, solidaritet och samhällsanda. Genom att kritiskt granska och kontrollera den politiska maktutövningen kan demokratiskt förankrade rörelser i det civila samhället utkräva ansvar av beslutsfattarna. De kan därmed ge en röst åt mest utsatta, bedriva social mobilisering och utöva påtryckning för att de mänskliga rättigheterna efterlevs.

Läs mer

www.idhbolivia.org

www.un.org/millenniumgoals

www.worldbank.org