Dominga Inés Suarez Salazar, 62 år, småbrukare och sekreterare i RATMURI, som är en av basorganisationerna i den nationella kvinnoorganisationen ANAMURI, berättar om hur kvinnans roll i Chile håller på att förändras.

Dominga Inés Suarez Salazar från basorganisationen RATMURI i Chile Fotograf: Lisa Kullving/Latinamerikagrupperna

Hur kom du i kontakt med ANAMURI?
- 1996 var jag på kommunkontoret i Copiapó för att representera vår grannsamverkanssgrupp som jag då var ordförande i. Där på ett möte fanns en kvinna, Francisca Rodriquez, som pratade om hur kvinnor kunde organisera sig och kämpa för att förändra vår osäkra livssituation. Hon påverkade mig så starkt att jag genast samlade ihop kvinnor i min omgivning och tillsammans bildade vi Atacamas Nätverk för Lantbrukarkvinnor (Red Atacameña Mujeres Rurales – RATMUR).

Två år senare, 1998, formade Francisca Rodriquez tillsammans med andra kvinnor ANAMUR, Asociacion Nacional de Mujeres Rurales, och RATMUR gick då in som basorganisation. Sedan lades även ett "i" till för indígenas (ursprungsfolk) i slutet av båda namnen.

Vad har kvinnorörelsen för roll i Chile?
- Vi lever i ett mansdominerat samhälle. Men kvinnor har börjat ta en annan roll och blir mer och mer medvetna om att de inte borde vara kuvad. Idag arbetar många kvinnor utanför hemmet. De värdesätter sig själva och har bättre självförtroende och de känner att de har nästan samma värde som mannen. Utöver att värdesatta sin egen person handlar kampen även om att skapa ideal också på kvinnans villkor. Jag har ingen dotter men om jag hade haft en så skulle jag vilja att hon var självstädig och inte lät sig domineras av sin make.

Men mycket återstår fortfarande att göra. Organisationen anordnar bland annat lokala stormöten där kvinnorna diskuterar sin situation. En kvinnas berättelse berörde Dominga speciellt:
- Hon berättade att hon kände sig utnyttjad, som en latrin som man använder och sedan tömmer."
Andra pratade bland annat om kvinnors situation på arbetsmarkanden och de trakasserier, diskrimination och ojämlika arbetsförhållanden som många säsongsarbetande kvinnorna tvingas utstå.

Vad tror du om framtiden?
- Jag tror att vi är på väg mot att fler kvinnoorganisationer, som ANAMURI, bildas. Många fler! Det finns också många kvinnor som vill gå med i ANAMURI men jag brukar säga åt dem att först organisera sig i grupp, och att sedan gå med i ANAMURIs nätverk. Styrkan ligger i de organiserade grupperna.

- ANAMURI har vuxit mycket som organisation men nu börjar många av oss bli gamla och det är viktigt att det finns yngre som kan ta över. Medlemmarna måste bli bättre på att lämna över mer ansvar till ungdomarna inom organisationen. Det är som med oxar som plöjer en åker, en ung och en gammal plöjer bäst; med den enes styrka och den andres erfarenhet och visdom.