Raimunda Lena Guaman och Jose Luis Sarango åkte under hösten 2008 till Sverige genom Latinamerikagruppernas praktikantutbyte med den ecuadorianska bonde- och ursprungsfolkrörelsen FENOCIN. Båda hade innan dess arbetat med organisationer på lokal nivå. Jose Luís har sedan hemkomsten fortsatt inom FENOCIN i Ecuador och jobbar idag med deras ungdomsverksamhet, medan Raimunda läser på universitetet och just nu praktiserar på Latinamerikagruppernas kontor i Quito tillsammans med vår ekonom. 

Raimunda Lena Guaman och Jose Luis Sarango från Fenocin i Ecuador var praktikanter i Sverige. Fotograf: Marcus Berglund/Latinamerikagrupperna 

Vilka lärdomar och vilken erfarenhet gav tiden i Sverige?

Raimunda: På personlig nivå lärde man sig mycket om sig själv i mötet med en annan kultur. Det kändes som att man utvecklades som person. När det gäller våra ämnen så lärde jag mig mycket om jämställdhet och genus, inte bara genom möten med andra människor, utan även genom att observera kulturen i landet.

Jose Luís: För mig var det såklart också utvecklande att lära känna en ny kultur. På en annan nivå var det en lärorik erfarenhet att delta i de olika aktiviteter som anordnades, som till exempel European Social Forum. Vi lärde oss mycket om hur man kan jobba globalt med rättvisefrågor. Vi fick även en inblick i de svenska folkrörelserna. Det finns många skillnader mellan de två länderna. Jag tror man har förlorat vissa saker i Sverige som vi fortfarande håller fast vid i Ecuador. Sverige är till exempel ett mer individualistiskt samhälle och folkrörelserna är inte lika starka som förut. Det var intressant att prata om detta med svenskarna. Dessutom är vi intresserade av samma frågor och vi fick en möjlighet att diskutera hur man kan jobba tillsammans.

Vad har din organisation fått som helhet?

Raimunda: Vi har kunnat förstärka vårt arbete på lokal nivå genom att dela med oss av vad vi lärde oss i Sverige. Redan när jag kom hem så anordnade vi flera seminarier. Dels om genus och dels för ungdomar, för att få dem att engagera sig i samhällsfrågor. Eftersom vår organisation fungerar som en kedja från lokal till nationell nivå, så hoppas jag att det arbete vi gjorde har kunnat påverka på ett positivt sätt.

Jose Luís: I Sverige fick vi även en möjlighet att förmedla en mer verklighetstrogen bild av Ecuador, både positiv och negativ, som svenskarna kanske inte annars får ta del av. Vi pratade och diskuterade ämnen som sociala orättvisor och miljöförstöringen i Amazonas. Det tror jag hjälpte till att stärka solidariteten mellan människorna i länderna. Vi insåg också att det agroekologiska jordbruket i Sverige och Ecuador är ganska olika med olika förutsättningar. I Sverige är det mer mekaniserat och man har mer stöd från staten. I Ecuador är det istället enklare och man har i princip inga traktorer eller liknande. Även om man har olika förutsättningar tror jag att det var lärorikt att ta med sig den kunskapen för att bättre förstå situationen i vårt land.

Vilken tror ni blir den bestående effekten av sådana här utbyten?

Raimunda: Jag tror att det är viktigt att vi får en chans att utbyta kunskap och information om saker som händer i Ecuador men kanske har sin rot i Sverige, och vice versa. Effekterna och orsakerna är ju oftast globala. Då måste folk kunna mötas och diskutera, för att kunna bli medvetna. Det är speciellt viktigt när det gäller ungdomar.

Jose Luís: Jag tror vi kan utbyta mycket kunskap och även teknologi. Andra sätt att göra saker på. Sedan är det förstås viktigt att unga människor får höra om farorna med till exempel oljeutvinning, om hur den förgiftar både människor och miljö. Så att vi kan jobba tillsammans med de här ämnena både i Sverige och Ecuador.