Läs artikeln på Newsmill

Det svenska EU-ordförandeskapet har avslutats. När det diskuterades i EU-parlamentet var kritiken knapphändig. Men en fråga lyste med sin frånvaro – EU:s och det svenska ordförandeskapets hantering av statskuppen i Honduras. Kuppen i Honduras den 28 juni i år, då den demokratiskt valde presidenten Manuel Zelaya avsattes, har varit en av de främsta utrikespolitiska frågorna under det svenska ordförandeskapet.

Sveriges regering framhåller ofta sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst civila och politiska rättigheter. Men i detta avseende har responsen på statskuppen i Honduras varit ljum. EU vidtog en rad viktiga åtgärder. Tidigt fördömde man tillsammans med ett enigt internationellt samfund kuppen, kallade hem sina ambassadörer, frös sitt bistånd till Honduras samt lade de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal med Centralamerika på is.

Men EU kunde ha gjort mycket mer. Det var inte förrän i mitten av september, nästan tre månader efter kuppen, som EU fördömde kränkningarna av mänskliga rättigheter i Honduras. Dessa har dokumenterats och rapporterats av ett flertal nationella och internationella människorättsorganisationer och institutioner, som t.ex. FN, den inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och Amnesty. Listan på kränkningar kan göras lång och inkluderar mord på människor som ingår i oppositionen till kuppen, godtyckliga arresteringar, tortyr, inskränkningar i mötes- och yttrandefrihet, begränsad pressfrihet, hot och förföljelse av människorättsförsvarare och journalister.

Trots den mycket allvarliga situationen har EU inte under de sex månader som gått sedan kuppen sett över möjligheten att frysa de tullpreferenser som Honduras åtnjuter för sin export till EU. EU-kommissionen hävdar att det inte finns någon legal grund för att frysa preferenserna och att de inte är ett "verktyg man kan använda för att snabbt ge eller frysa preferenser som svar på den inhemska politiska utvecklingen i tredje land". Detta trots att ratificering och implementering av en rad människorättskonventioner är en förutsättning för att få dessa tullättnader.

Kuppregeringen i Honduras annonserade tidigt att man skulle genomföra det sedan tidigare planerade valet den 29 november. Men människorättsorganisationer och folkrörelser, i Honduras liksom internationellt, har understrukit att i en kontext så präglad av militarisering och kränkningar av mänskliga rättigheter kan fria och rättvisa val inte garanteras. Kritiska TV- och radiostationer stängdes ned och utegångsförbud och undantagstillstånd utlystes vid flera tillfällen under månaderna innan valet. Oppositionen till kuppen hävdade också tidigt att ett erkännande av val hållna under en kuppregering skulle rättfärdiga kuppen och statuera ett farligt exempel i en region som präglats av politisk instabilitet. Kravet var att den avsatte presidenten skulle återinsättas för att återställa den konstitutionella ordningen innan det kunde bli aktuellt med val. Efter ihärdiga påtryckningar från det internationella samfundet och långdragna förhandlingar slöts till slut ett avtal mellan kuppregeringen och president Zelaya. Avtalet skulle bland annat ha inneburit presidentens återinsättande. Men kuppregeringen uppfyllde inte någon av punkterna i avtalet.

Trots detta uttryckte den svenska regeringen å EU:s vägnar efter valet i Honduras att man såg valet som ett viktigt steg mot en lösning på situationen i Honduras. Men en lösning tycks inte i sikte. Splittringen i landet är enorm, president Zelaya sitter fortfarande instängd på Brasiliens ambassad och förföljelsen av politiskt oppositionella och människorättsförsvarare har fortsatt även efter valet.

I sin hantering av kuppen i Honduras under det svenska EU-ordförandeskapet har regeringens löften om att verka för demokrati och mänskliga rättigheter satts på undantag. Det är bara att hoppas att militärkupp som politisk lösning nu inte sprider sig till andra latinamerikanska länder. För i så fall vilar ansvaret tungt på Sverige som under ordförandeskapet inte agerade mer resolut för demokrati och mänskliga rättigheter i Honduras.

Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna