Nyligen presenterade John Ruggie, FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och transnationella bolag, sin slutrapport om företagsansvar.

Framtagandet av rapporten och har följts av ett stort intresse från både företag, regeringar och civilsamhället. Resultatet är dock respektlöst mot alla dem som utsatts för övergrepp från företag, då den inte kommer leda till den förändring som så många hade hoppats på: ett juridiskt bindande regelverk för transnationella företag.

Under 40 års verksamhet i Latinamerika har vi vittnat om hur otaliga storföretag använder sig av länders bristande lagstiftning, resurssvaga rättsapparater och korrupta strukturer för att öka sin ekonomiska vinning, på bekostnad av människors rättigheter och liv. Företag som oljejätten Chevron har medvetet dumpat 64 miljoner liter råolja och 68 miljarder liter förgiftat vatten i Amazonas. Gruvföretaget Doe Run har orsakat blyförgiftning för 97 % av barnen i staden La Oroya i Peru. Företag som Stora Enso visar upp ett ansikte i Sverige och ett annat i Brasilien, bara i kommunen Eunapolis använder sig Stora Enso av 194 ton bekämpningsmedel om året vilket är 40 gånger mer än vad som används i hela det svenska skogsbruket.

Dessa exempel visar det uppenbara: Företag står inte i allmännyttans tjänst, deras mål är att generera vinst åt sina ägare. Därför behövs ett juridiskt bindande regelverk på internationell nivå som överbryggar det juridiska gap som globaliseringen öppnat. Ett transnationellt bolag bör enklare kunna ställas till svars för sitt agerande.

Kofi Annan tillsatte 2005 John Ruggie som specialrapportör för mänskliga rättigheter och transnationella företag. Tre år senare presenterade Ruggie en rapport som väckte hopp om staters och företags ansvar att skydda, respektera och uppfylla mänskliga rättigheter. Många såg Ruggies delrapport som en unik möjlighet att föreslå ett bindande globalt regelverk för transnationella företag

Ruggie har gjort en genomgripande utredning för att bringa klarhet i vilken relation företagssektorn har gentemot internationell människorättslagstiftning. Han har tydliggjort inom vilka områden som nationell, internationell och extraterritoriell lagstiftning behöver stärkas och hur olika åtgärder och mekanismer kan samverka. Trots detta är Ruggies slutgiltiga rekommendationer, som nyligen presenterades för FN:s Råd för mänskiga rättigheter, en skymf mot alla de som utsatts för övergrepp från transnationella företag.

Problemet med slutrapporten är att den framför allt ser lösningen i ett frivilligt agerande från företagens sida, vilket ligger väl i linje med de initiativ som redan finns inom ramen för Corporate Social Responsability. Enligt denna princip ska företag framför allt reglera sig själva. Det är svårt att föreställa sig att en rättvis dom fälls i ett styrelserum utklätt till rättsal där företagsrepresentanter agerar både åtalad och domare i samma mål. Det här innebär att övergreppen mot mänskliga rättigheter och miljöbrotten kommer att fortsätta, vilket även missgynnar alla företag som agerar etiskt.

FN:s Råd för mänskliga rättigheter har nu godkänt Ruggies riktlinjer. Istället för att ge specialrapportören bakläxa har Rådet fattat beslut om att tillsätta en arbetsgrupp på fem personer. Arbetsgruppen har ett svagt mandat. De ska inte ta emot klagomål från de berörda och de ska inte utvärdera huruvida företag och stater följer riktlinjerna. Arbetsgruppens främsta uppgift är att sprida information om riktlinjerna.

Sverige och EU måste sätta ner foten och verka för en reell förändring. FN bör anta en obligatorisk uppförandekod för transnationella företag och upprätta en internationell domstol som tar emot och utreder klagomål om kränkningar av mänskliga rättigheter från drabbade.

Francisco Contreras

Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna

http://www.expressen.se/debatt/1.2501608/infor-obligatorisk-uppforandekod-for-globala-foretag