Helena Leander (MP), Johan Hultberg (M), Irene Oskarsson (KD), Matilda Ernkrans (S) Fotograf: Pontus Björkman

Den svenska debatten om klimatpolitik handlar i hög grad om vetenskapliga scenarier, ekonomiska styrmedel och partipolitiska utspel. Inget parti ifrågasatte i grunden svenskarnas konsumtionsmönster eller vad vi baserar vår utveckling på, under partidebatten om klimatet på Inspiration Världen den 15 oktober 2011.

- Det är oerhört viktigt att Sverige tar på sig ledartröjan, det är viktigt driva på FN-processen inför Durban-toppmötet, säger socialdemokraternas klimatpolitiske talesman Matilda Ernkrants i sitt inledningsanförande. Det är vi som har smutsat ner så vi Moderatorer: Pär Holmgren & Ellie Civjat Fotograf: Pontus Björkmanmåste röja upp. Tyvärr har Sverige snabbt raserat det förtroende vi haft som föregångsland.
Meteorolog Pär Holmgren från SMHI, som ledde utfrågningen tillsammans med Ellie Cijvat från Jordens Vänner, sammanfattade  FNs klimatpanels senaste tre rapporter med: "oj då, det var visst lite värre än vad vi sa".
- Ju mer vi lär oss, desto värre är läget. I Sverige har vi varit överens om tvågradersmålet sedan 90-talet. Är det dags att revidera det?
 -  Först ska alla stora nationer gå med på tvågradersmålet, tycker Irene Oskarsson från Kristdemokraterna.

Moderaten Johan Hultberg håller med:
- Inför Durban måste vi gå från mål till handling med fortsatt tvågradersmål. Många länder köper fortfarande inte vetenskapliga argument. Därför måste vi gå in med kapitalistiska verktyg och visa att det går att förena minskade utsläpp med tillväxt.
Helena Leander (mp) tycker att det är dags för Sverige att försvara 1,5-gradersmålet, men tillägger att ny forskning visar att det kanske inte heller är helt ansvarsfullt.

EU har som mål att till 2020 minska 20 procent av utsläppen av växthusgaser. Räcker det? frågar Ellie Elijat.

Helena Leander (mp): Nej, EU måste minska minst 40 procent och därtill bekosta andra länders omställning.

Johan Hultberg (m): Vi måste börja här och nu. Sverige står för en tiondel av EU:s snabbstartspengar.

Irene Oskarsson (kd): Sverige ska driva på för att EU ska skära ner 30 procent, kanske mer. Vi får inte skjuta det framför oss.

Matilda Ernkrants (s): Vi har hela tiden tyckt att EU ska dra ner 30 procent. Sverige borde gå i täten och halvera utsläppen till 2030, och skära ned 90 procent till 2050. Vi måste våga vara förebild och redovisa utsläppen inom budgeten. Vi behöver en plan för koldioxidbeskattning för att nå målet till 2050 och vi måste markant ställa om våra energi- och transportsystem.

Pär Holmgren: Debatten handlar mycket om siffror och procentsater. Kan ni ge exempel på några konkreta initiativ?

Irene Oskarsson (kd): Ytterligare resurser i budgeten till omställning till produktion av förnyelsebara drivmedel, som el och agrobränslen. Resurser på EU-nivå till att utveckla klimatsmart jord-och skogsbruk.

- Det är svårt att välja mellan alla fantastiska åtgärder som redan finns, säger Johan Hultberg från Moderaterna. Differentierad miljöbilsskatt, till exempel, eller elcertifikat mellan Sverige och Norge. Eller lokalt ledarskap som är viktigt, kommuner som går i förväg, Växjö, till exempel.
 Koldioxidskatten är ett brett och kostnadseffektivt verktyg, där konsumenten själv får välja, tycker Helena Leander från Miljöpartiet. Det ska löna sig för företagen att sälja miljövänliga produkter.

Moderatorn Ellie Cijvat från Jordens Vänner frågar: Vad blir konsekvenserna om vi väntar med åtgärder?
Det är ett pedagogiskt dilemma, säger Helena Leander från Miljöpartiet. Vi måste hålla en balans mellan, å ena sidan, att det blir väldigt allvarliga konsekvenser om vi inte åtgärdar, å andra sidan, det är inte kört än. Vi måste ju kavla upp armarna och göra något, alternativet är ju helt galet.

- Klimatförändringarna kommer slå extra hårt mot redan svaga länder, vi måste stötta dem, svarar Johan Hultberg från Moderaterna. Vi måste ha en positiv grundsyn. Det är ju vi som har skapat klimatförändringarna, då kan vi också förändra.
- Det är klart det går, säger Irene Oskarsson (kd). Vi måste också tala med andra grupper i samhället, lärare, ekonomer, klimatet får inte bli ett område som några få ska ta ansvar för. För att bredda diskussionen är Rio-processen och klimattoppmötena viktiga. Folk måste känna att "här kan min vilja ha en betydelse". Sen får vi se vad vi ska säga till kineserna…

- Konsekvenserna och effekter är allvarliga, säger Matilda Ernkrants (s). De internationella förhandlingarna måste komma vidare och samtidigt har vi de nationella processerna, för det händer en hel del även i Kina. För att finna engagemanget måste vi plocka ned diskussionen på en lokal, hanterbar nivå.

Moderator Pär Holmgren för in rättviseaspekten i debatten. Hur bör Sverige bidra till att hjälpa de fattigaste länderna i klimatkrisen?
 Kyotoprotokollet är viktigt, det är ett historiskt ansvar, svarar socialdemokraten Matilda Ernkrants. Men det kommer att behövas oerhört mycket mer pengar, vi behöver finna nya internationella finansieringskällor. Det finns flera bra bra förslag: flyg och sjöfart ska till exempel bära sina egna miljökostnader. Vi ger ett öppet mandat för att hitta mekanismer för den här formen av stöd.

Kristdemokraternas åsikt i frågan skiljer sig inte så mycket från socaildemoraternas, enligt Irene Oskarsson:

Det finns bra förslag, handel med utsläppsrättigheter, till exempel och koldioxidbeskattning. Det handlar om att plocka ner dem till en reell verklighet.

- Koldioxidskatt är ett neutralt sätt att styra mot ett mål, tycker moderaternas Johan Hultberg. Vi måste också investera i konsekvenserna av klimatförändringarna. En första åtgärd är att ta bort subventioner till fossil energi och hjälpa fattiga länder att inte låsa fast sig i fossilberoende.

 Vi behöver NYA pengar till klimatinsatser, hävdar Helena Leander (mp), inte döpa om andra resurser. Miljöpartiets budgetförslag lägger mer pengar på detta, men det räcker inte heller i längden. Det behövs internationella resurser, som ligger utanför nationella budgeter, flyg och transportskatter, till exempel. Vi är öppna för alla möjliga lösningar, det gäller bara att hitta internationell acceptans.

Handelsmekanismer, drabbade småbönder i syd. Hur säkra matförsörjningen?
- Det är viktigt att inte lösa ett problem i taget, det måste alltid finnas en helhetssyn, säger Helena Leander (mp). En nyckelfråga är vår köttkonsumtion. Vi måste arbeta med anpassningsåtgärder för jordbruket i syd.

- Det är viktigt att bekämpa utsläpp och inte handel! Säger Johan Hultkvist från moderaterna. En fri ekonomi är vägen ur fattigdom. På sikt måste vi producera mer livsmedel per hektar. Sverige är ett av fem länder i världen som lever upp till en-procents-målet.

- Helhetsperspektivet är viktigt, instämmer Irene Oskarsson (kd). Enligt Sida är det största problemet idag att vi inte finansierar de som mest behöver mest, kvinnor till exempel. De mekanismer som vi har idag måste slipas och förbättras. Jag är stolt över att kristdemokraterna var med och drev igenom en-procents-målet.

 År 2010 ökade Sveriges utsläpp, säger Matilda Ernkrants (s). Sveriges regering måste skärpa sin klimatpolitik. Vi måste se oss själva i ansiktet och titta på till exempel EUs jordbruks och fiskepolitik som idag bidrar till att öka problemen. Mer frihandel är väldigt bra, men det handlar också om mänskliga rättigheter, demokrati. Den kända trion bilen – biffen – bostaden. Vi måste minska trycket på jorden.

Pär Holmgren sammanfattar läget inför det kommande klimattoppmötet i början av december i Durban: Förhandligarna har inte gått framåt. Kyoto-protokollet gäller till och med 2012, men har fortfarande ingen uppföljare. De rika länderna vill inte ensamma stå för alla nedskärningar, medan de fattiga väntar på de rikas initiativ. De fattiga vill ha nytt typ Kyoto-protokoll, de rika vill satsa på ett nytt avtal.

De flesta räknar med att det INTE blir ett bindande avtal i Durban. Eventuellt kommer förhandlingarna att fortsätta under konferensen om hållbar utveckling i Rio 2012. Vad kan Sverige och EU göra för att bryta dödläget? Söka andra allianser?

- Det är Sveriges roll att vara brobyggare mellan rika och fattiga, säger Helena Leander (mp). Det finns av naturliga skäl en misstro. Vem har rätt att utvecklas, och hur? Vi har ansvar för att fattiga länder ska kunna utvecklas UTAN att begå samma misstag som vi gjort. Utsläppsstatistiken nu bygger på produktion, men vi borde titta på konsumtionen!

- Sverige försöker vara brobyggare mellan ytterligheter även inom EU, säger Johan Hultkvist (m). Oberoende av förhandlingarna så ska vi föregå med gott exempel och vara ett koldioxid-neutralt land år 2050. De internationella förhandlingarna handlar om att enas om en verklighetsuppfattning, ett uppföljningssystem.

- Kristdemokraterna vill se en fortsättning på Kyoto, ja, svarar Irene Oskarsson men tillägger att man måste jobba på flera spår samtidigt. Ta bort subventioner på fossila bränslen, till exempel, tillsammans med andra nationer.  Det är Sveriges signum, sedan Stockholmsmötet 1972, att vara katalysator.

- Alla är överens om den rollen, svarar Matilda Ernkrants (s), men vi är oense om hur väl Sverige axlar den manteln nu. En ny rapport visar att Sverige och EU var ansvariga för kollapsen vid klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Jag var med i Cancun 2010 och var ensam om att tycka att Sverige hade ett historiskt ansvar i klimatfrågan. Sverige borde stå upp för Kyoto och bilda någon form av internationell gemenskap som går före. Alla signaler visar nu på att vi inte går mer framåt än i Cancun.

Text: Lena Zetterström