Begreppet jordbruksreform har alltså en mycket större innebörd än att bara omfördela jorden. Det handlar om en omstrukturering av samhället där de som brukar jorden har kontroll över marken och tillgång till de produktiva resurserna såsom vatten, utsäde och infrastruktur. I begreppet ingår en demokratisering av samhället. Detta tillsammans med idén om matsuveränitet, där varje land har rätt att utforma sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik för att kunna garantera livsmedel med kvalitet och i tillräcklig kvantitet för hela befolkningen, belyser frågan kring rättigheter för småbrukare, jordlösa och lantarbetare.

I den livsmedelskris som uppkommit i och med både klimatförändringarnas vädereffekter – genom hårda slag mot skördar på grund av översvämningar och torka, och genom det interantionella samfundets försök att lösa den – genom att använda före detta livmedelsproduktions arealer för odling av biobränsle, har frågan om matsuveränitet blivit het.

- Småbrukarnas och ursprungsfolkens roll har alltid varit att producera livsmedel, men under många år har den rollen förminskats då matvarorna som konsumerats i ett land till allt större del härstammat från utlandet och från storföretagen”, säger Fabian Calispa från organisationen Terranueva som stödjer nätverket Mesa Agraria i Ecuador, och tillägger:
”I dag kan livsmedelsproduktionen bli strategin för att ge småbrukarna och ursprungsfolken sin värdighet åter. De kan återfå sin nyckelroll i och med att de kan producera nyttiga livsmedel till ett lägre pris. Dagens moderna jordbruksproduktion och handel är beroende av olja, men med dagens oljepriser är det billigare att producera traditionellt och lokalt. Men för denna omställning krävs politiska medel för att reglera importen och demokratisera produktionsmedlen.