Tvåhundra deltagare från jordens alla hörn lyssnade när Latinamerikagruppernas gäster från Peru och Guatemala berättade om klimatsituationen för Latinamerikas ursprungsfolk. Budskapet från paneldeltagarna var tydligt. Nords livsstil håller inte. "Västvärlden tycks ha glömt bort ett budord. Det som handlar om naturens rätt."

I dagarna pågår FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. Parallellt med detta arrangeras ett stort antal föreläsningar, seminarier, aktioner och demonstrationer av civila samhället för att visa världens ledare att klimatfrågan inte bara är en fråga om pengar, utan om liv och vår framtid här på jorden. Tillsammans med gäster från samarbetsorganisationer i Guatemala och Peru arrangerade Latinamerikagrupperna ett seminarium om hur klimatförändringarna påverkar ursprungsfolken i Latinamerika och de alternativa utvecklingsvägar som ursprungsfolksrörelsen presenterar.

Från det guatemalanska mayanätverket Waqib’Kej intog Juana Batzibal och Hugo Icú scenen. Till panelen anslöt sig också Mario Palacio och Miguel Palacín från den peruanska ursprungsfolksorganisationen CONACAMI samt det andinska nätverket CAOI.

Ursprungsfolken drabbade   

Alla fyra vittnade om hur klimatsituationen förvärrats de senaste åren i respektive land och att de första som drabbas är just ursprungsfolk då de ofta lever nära naturen. Ursprungsfolken bor dessutom ofta i områden som är eftertraktade för sina naturresurser och utsätts därför för förföljelse och påtryckningar från både transnationella företag och stater.

- Vi bor i områden som är några av de mest rika på biologisk mångfald i världen. Det gör oss också extra utsatt för både klimatförändringar och för företag och regeringar som vill exploatera resurserna, sa Miguel Palacín.

Juana Batzibal fastslog att dagens monokulturella odlingar av sockerrör för etanol och afrikansk palmolja bara är en fortsättning på roffandet av mark som funnit sen kolonialiseringen. Förr låg fokus på bomull, kaffe och bananer, nu handlar det om agrobränlsen. Guatemala har också drabbats hårt av transnationella företag som till exempel utvinner guld och mineraler i stora områden och efterlämnar miljökatastrofer och sociala konflikter.

- Vem är utvecklingen till för?, frågade Juana Batzibal. I Guatemala är den inte till för vare sig folket eller landet, oss ger den ingenting.

Hugo Icú kritiserade också Europa för dubbelmoral.

- När USA förhandlade fram ett handelsavtal med Centralamerika var ni där och stöttade oss i vår kritik, men nu när Europa håller på att förhandla fram ett ännu hårdare avtal så har kritiken från er tystnat.

Klimatkrisen del av större kris

Alla fyra var också eniga om att dagens kris är mycket djupare än bara en klimatkris eller en ekonomisk kris, det är en civilisationskris där de rikare länderna i norr har skapat en samhällsmodell som inte är hållbar.

- Vi pratar om nutid. Vi måste ändra världens utvecklingsmodell och det måste ske snabbt, uttryckte Mario Palacios. För att kunna förändra utvecklingsstrategierna måste man kunna se orsakerna till krisen.

Mario Palacio menade att dagens civilisationskris beror på tre grundläggande principer: individualism som sätter den enskilda människan i centrum; att människan ses som världens härskare där naturen bara tjänar för att exploateras; samt vår ständiga strävan efter ackumulation av rikedomar vilket förstör och förorenar samhällen och natur. Ursprungsfolkens förslag är därför att återinföra det kollektiva tänkandet i samhället, vilket innebär tanken om allas lika deltagande och också allas lika ansvar.

- Det är genom deltagandet i samhället som vi människor utvecklas, sa Mario Palacio och fortsatte: Vi måste ändra synen på jorden och naturresurserna. Moder Jord är inte till för exploatering och för att ge oss rikedom. Centralt i en alternativ utvecklingsmodell måste vara utvecklingen av livet, inte av rikedomar. Om inte vi slutar med förstörelsen så kommer vi att försvinna från jordens yta.

Mario Palacio uppmanade deltagarna och världen att stödja det förslag om en klimattribunal som presenterats av Bolivias president Evo Morales. I klimattribunalen ska transnationella företag kunna ställas till svars för den miljöförstörelse de orsakat. Tanken är att tribunalen först ska baseras på en etisk och moralisk grund men senare förvandlas till en legal institution som har rätt att utfärda sanktioner mot transnationella företag.

- Nord måste också erkänna sin historiska ekologiska skuld till ursprungsfolken och länderna i syd. Det är mycket tydligt var ansvaret för dagens klimatkris ligger och det är inte i Syd.

I vissa länder, såsom i Bolivia och Ecuador, har man infört lagar som säkerställer naturens rättigheter, för att förhindra en fortsatt förstörelse av jordens resurser. Paneldeltagarna uppmanade därför fler länder att följa efter.

Ett liv i harmoni

Centralt för ursprungsfolken, oavsett om de kommer från Guatemala eller Peru, är också förhållningssättet "el Buen vivir". Buen vivir innebär fritt översatt ett harmoniskt leverne i samspel med naturen, där allas behov tillgodoses utan att detta innebär skada för någon annan eller för Moder Jord. Buen vivir innebär en kollektiv tanke att leva av det som vi har utan att sträva efter ackumulering av rikedomar.

- Ekonomisk tillväxt är inte ett mått på utveckling, det handlar bara om att berika sig på andras bekostnad, fastställde Miguel Palacín.

Exakt hur buen vivir definieras skiljer sig åt mellan olika ursprungsfolk och Miguel Palacín menade därför att det är viktigt att skapa en stark teoretisk grund för begreppet så att det inte stannar vid en romantisering av tanken om en bättre värld.

- Vi kommer i juni och juli nästa år arbeta vidare med konceptet el buen vivir under ett forum för ursprungsfolk.

Miguel Palacín avslutade med att uppmana civila samhället att fortsätta engagera sig, oavsett om det sker i Syd eller Nord.

- Vi kan inte sluta för att de hotar oss och kallar oss terrorister. Rättigheter är inte något man får utan något man tar sig.

Se paneldebatten på youtube.