Indianrörelsens krav på ett mångkulturellt samhälle är inte ett hot mot nationen utan en möjlighet att skapa en ny och mer inkluderande demokrati. Det menar den portugisiske sociologen Boaventura de Sousa Santos.

Det var trångt i föreläsningssalen på det katolska universitetet när sociologen och experten på mångkulturalism, Boaventura de Sousa Santos besökte Quito i veckan.

- Det finns ingen anledning att vara rädd för att indianrörelsens krav ska leda till en balkanisering i Latinamerika.

Sociolog de Sousa Santos. Fotograf: Willian Silveira

I själva verket är deras krav på en så kallad plurinationell stat en förutsättning för ett mer hållbart samhälle där medborgarna tillåts ha flera identiteter menade han och tillade att det är fullt möjligt att vara både ursprungsfolk och ecuadorian.

- Förståelsen av staten som homogen med ett folk, ett språk, en religion bygger på eliternas tänkande och det har lett till en mycket exkluderande demokrati, fortsatte de Sousa Santos.

Enligt de Sousa Santos är det snarare dessa grupper som idag riskerar att splittra länderna och som exempel nämnde han Bolivia där de rikare södra provinserna hotat att bryta sig ur.

Även Ecuador står inför en stor utmaning när tidigare förtryckta och marginaliserade grupper i samhället ska få ett större erkännande i den nya grundlagen. Den lagstiftande församling som president Correa tillsatt för att skriva om konstitutionen har många krav att försöka tillmötesgå och en av de stora frågorna är i vilken utsträckning ursprungsfolken ska få självbestämmanderätt över sina territorier.

I århundraden har de sett hur naturresurser på deras marker exploaterats hänsynslöst och kortsiktigt, något som fortfarande pågår. Flera av ursprungsfolken i Amazonas har fått sitt dricksvatten förgiftat av oljeutvinningen och i södra Ecuador hotar den växande gruvnäringen viktiga vattentillflöden. Samtidigt finns en rädsla hos andra delar av befolkningen att en alltför långtgående självbestämmanderätt ska ge ursprungsfolken ensamrätt till viktiga naturresurser och därmed hota andra gruppers välfärd och landets ekonomiska tillväxt.

Enligt de Sousa Santos bör ursprungsfolkens syn på naturresurser tvärtom anammas av hela landet.

- Indianrörelsen i Ecuador står för ett synsätt som är viktigt inte bara för dem utan för hela nationen eftersom de förespråkar en utvecklingsmodell som tar hänsyn till naturen och inte exploaterar naturresurserna.

Den tidigare konstitutionen från 1998 är relativt progressiv men anses inte tillräckligt långtgående i fråga om ursprungsfolkens territoriella rättigheter. Svårigheterna att komma fram till ett förslag på ny konstitution har gjort att slutdatumet för när den ska presenteras flyttats fram till andra veckan i juni. Men de Sousa Santos betonade att konstitutionen trots allt bara är ett papper och därför inte nödvändigtvis kommer att lösa något.

- Den riktiga utmaningen kommer sedan, när det gäller hur konstitutionen tillämpas.

Seminariet där de Sousa Santos talade var en del av det tredagarsmöte om ursprungsfolk och rätten till vatten som anordnats av indianorganisationer från flera andinska länder. Boaventura de Sousa Santos är professor vid Wisconsins universitet och London School of Economics.

Malena Wåhlin