Hon var bara elva år när hon födde sin dotter. Ett barn som fick barn. Gema våldtogs på "Calle de amor" av en busschaufför och själv förstod hon ingenting, åkte till vårdcentralen med ont i magen och kom hem – gravid i sjätte månaden.

"För mig var det något fult. Jag trodde inte att det var sant att jag var gravid men jag blev tvungen att acceptera det", berättade Gema när jag träffade henne i Nicaragua under min volontärtid för UBV (nuvarande Latinamerikagrupperna) 2002.

Det var aldrig tal om abort, det hade gått för långt. Men då, när Gema födde Abigail, fanns åtminstone chans till abort efter en våldtäkt eller av medicinska skäl, så kallad terapeutisk abort. I dag existerar inte ens den möjligheten.

Göran Paulsson, temchef på SIDAs avdelning Hälsa och Kunskap säger att tonårsgraviditeterna i Centralamerika har blivit färre de senaste tjugo åren, men han säger samtidigt att graviditeterna i dag drabbar allt yngre flickor, tio-elvaåringar, barn såsom Gema.

I detta, sista nummer, av tidskriften Latinamerika, blickar vi tillbaka till mitten av sjuttiotalet. Vi lyfter fram nio frågor, från nio länder. I Nicaragua handlar det om kvinnorörelsen och abortförbudet.

"Kvinnor dör på grund av förbudet. Flickor på 13-14 år som blir gravida på grund av bristfällig sexualundervisning ser ingen utväg", säger journalisten Patricia Orozco. Hon lämnade Sandinistpartiet FSLN i början av 90-talet, besviken på att partiet prioriterat bort kvinnofrågorna.

I Bolivia rör det sig om närmare 300 kvinnor per år som dör till följd av illegala aborter.

Jag blir förbannad när jag läser sådana siffror, och jag tänker att det är bra med reportage som gör en arg, får en att agera eller fundera. Nu när tidskriften Latinamerika slutar att existera i sin nuvarande form, hoppas jag att svenska tidningar blir bättre på att ta upp både små och stora frågor från Latinamerika, fyller vårt tomrum. Patricia Orozcos ord påminner mig om vad Gemas pappa sade strax innan vi skildes åt: "Det hårdaste är att här finns det ingen lag, det existerar ingen rättvisa för dem som gör en sådan här sak och utnyttjar ett barn."
Jag kan inte annat än hålla med.

Viktoria Myrén, tf chefredaktör