Fattigdomen i Latinamerika ökade under 2009 med över 9 miljoner människor. Det innebär att antalet människor som lever i fattigdom i Latinamerika ökat från 180 miljoner till 189 miljoner. Det är 34 % av befolkningen. Den extrema fattigdomen ökade till 76 miljoner, 13,7 % av befolkningen. Det är statistik från FN-organet CEPAL. Världsbankens siffror är ännu dystrare, ökningen av antalet fattiga hamnar runt 14 miljoner. Fattigdomen slår hårdast mot kvinnor och barn.

För varje fattig vuxen går 1,7 barn i samma situation och för kvinnorna är det 1,15. Siffran är högre exempelvis i Costa Rica 1, 30 och i Chile 1, 24. Det är ett trendbrott. I cirka åtta år har annars fattigdomen i Latinamerika minskat stadigt. Framförallt en bättre fördelning av resurserna, en markant ökning av de sociala utgifterna (ca 18 % av de offentliga utgifterna i regionen) och utbyggnaden av sociala program gjorde det möjligt för över 41 miljoner människor att sig ut ur fattigdomen. Förbi var nyliberalismen decennier. Enligt CEPAL lyckades alla länder på världens mest ojämlika kontinent, med undantag för Colombia, Guatemala och Dominikanska Republiken, att minska ojämlikheten.

Vanligtvis pekas den internationella finanskrisen och en nedgång av råvarupriserna ut som orsaker till ökningen av fattigdomen. Som att det skulle handla enbart om en ovanlig dålig konjunktur i den rika världen. Det förklarar dock inte den tydliga sårbarheten utan gör den bara mer påfallande.

Både finanskrisen och prisfallet för exportvarorna slår hårt mot Latinamerika och ökar fattigdomen pga av en strukturell beroendeställning. Gentemot de transnationella bolagen som har en tydlig dominans över kontinentens ekonomier, och som gör att beslut som tas centralt i moderbolagen i den rika världen drabbar Latinamerika med massuppsägningar, fallande efterfrågan och avbrutna investeringar. Och beroende gentemot det internationella finanssystemet som med stöd av en aggressiv avregleringspolitik legitimerar en allt mer riskablare spekulation i Latinamerika. Krisen visar att de latinamerikanska länderna (t ex Mexiko) som är mest beroende av finanssystemet drabbas hårdast.

När Sverige går till val i september 2010 kommer allt fokus att läggas på inrikespolitiken. Ökningen av fattigdomen i Latinamerika, Afrika och resten av världen kommer att nämnas bara i förbifarten. Internationell politik ger inga röster, säger valkampanjernas spinndoktorer.

Latinamerikagrupperna kommer att gå mot strömmen. Vi kommer under valrörelsen tillsammans med ett tjugotal andra organisationer och folkhögskolor inom solidaritets- freds och klimatrörelsen att lyfta vår röst för global rättvisa. Vi vet att fattigdom, klimatförändringar, krig och brott mot mänskliga rättigheter hänger samman med vilka samhällen vi bygger i den rika världen. Om Sverige agerar för att reglera det internationella finanssystemet och därmed begränsa spekulationen blir världen mer rättvisare. Om Sverige tar initiativ till bindande regelverk för transnationella (svenska) bolag avseende sociala och miljömässiga frågor kommer färre människor i Syd att drabbas av fattigdom och exploatering.

 Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna