Statskuppen i Honduras den 28 juni visade att landet på många sätt ännu är en bananrepublik. Formellt fick Honduras demokrati 1982, men det dröjde ända till 1998 innan militär och polis sattes under civil kontroll. Korruption genomsyrar det politiska systemet och rättsväsendet, och de egentliga makthavarna är en handfull företagarfamiljer.

Så här i efterhand skulle demokratin kunna ses som en kort parentes i Honduras historia. För kuppmakarna sitter kvar, trots att kuppen har fördömts av en enig omvärld.

Honduras viktigaste exportvaror är än i dag bananer och kaffe. Landet är fortfarande en råvaruproducent, där utländska företag har stor makt. Och så ser det ut i flera andra latinamerikanska länder också.

Rekordhöga guldpriser har de senaste åren lett till en ny boom för gruvorna. De ger jobb, bättre infrastruktur och ökade statsintäkter, men leder också till miljöförstöring och sociala konflikter. I Guatemala har människor organiserat sig för att stoppa stordriften. Investeringarna sätter deras liv på spel och det mesta av vinsten går till de utländska gruvbolagen, menar de.

Ett flagrant exempel på företagens makt är Perus president Alan Garcías beslut att öppna Amazonas regnskog för utländska bolag som vill borra efter olja och naturgas. Syftet var att skapa jobb och inkomster. Men ursprungsfolken i området hade inte tillfrågats och började protestera. När polisen den 5 juni skulle stoppa demonstranterna i Bagua ledde det till en våldsam sammanstötning där minst 34 personer dog.

Det behöver inte vara fel på de utländska företagen i sig. Problemet är, som antropologen Teodoro Bustamante i Ecuador konstaterar, att det saknas statliga institutioner som övervakar industrin. Han talar om Ecuador, men det gäller hela Latinamerika. Viktigt är också att de berörda, i många fall ursprungsfolk, får vara med och bestämma.

Så låt oss se till att demokratin inte blir en parentes i Honduras eller något annat lands historia. I Honduras har statskuppen lett till ökad folklig organisering, vilket på sikt kan stärka demokratin. Men först krävs starkare sanktioner från USA, EU och grannländerna för att få bort kuppmakarna och rädda demokratin.

Susanne Andersson, chefredaktör