Text: Linda Jonsson

- Vi vill inte betala med våra liv för att rika människor i utvecklade länder ska kunna köra runt i elbilar, säger Jaime Colque, turistguide i världens största saltöken, Salar de Uyuni.

Bolivias regering hoppas att öknens enorma litiumtillgångar ska göra landet till ett nytt Saudiarabien. Men utvinningen kan få ödesdigra konsekvenser för miljön, människorna och kulturen i området.

Den dammiga jeepen susar fram över vita, till synes oändliga vidder. Runt omkring syns bara saltpyramider, blå himmel och svarta, rykande vulkaner. Ursprunget till denna magiska plats skiftar beroende på vem du frågar. Rester av en förhistorisk sjö, säger vetenskapen. Intorkade spår av tårar och bröstmjölk från en otröstlig gudinna som irrade runt och letande efter sitt försvunna barn, säger den lokala legenden.

   Jaime Colque kör jeepen med vana händer. Han navigerar med hjälp av vulkanernas placering, vilket han lärt sig under de åtta år han har jobbat som turistguide i Salar de Uyuni, världens största saltöken.

- Turismen har påverkat vår kultur på flera sätt, vi lever inte lika traditionellt som vi gjorde för 30 år sedan. Men den har fört med sig mycket bra också – folk har mat på bordet och många barn kan gå klart grundskolan, säger han.

Salar de Uyuni ligger på nästan 4000 meters höjd i regionen Potosí i sydvästra Bolivia, det fattigaste området i Sydamerikas fattigaste land. Området är även det som drabbats hårdast av de senaste decenniernas klimatförändringar.

   Torkan är svår, och glaciärerna har för länge sedan smält bort.

- När jag var liten låg all snö och is kvar hela vintern innan den smälte och blev till dricksvatten. Nu är det sex år sedan jag såg snö och det har påverkat vattentillgången i hela området. De färgade lagunerna utanför saltöknen håller på att torka ut, vilket gör att både växter och djur dör, säger Jaime Colque.

Före turismens glansdagar levde människorna på att samla salt, odla quinoa och föda upp lamadjur. Nu livnär sig de flesta av invånarna på de omkring 60 000 turister som varje år kommer hit för att uppleva detta unika landskap – vidsträckt saltöken som är så vit att du inte kan ta av dig solglasögonen, vulkaner, fritt strövande lamadjur och rosa flamingor som häckar i röda och gröna laguner.

   Men snart kan turismens era närma sig sitt slut, och den orörda öknen befolkas av stora industrikomplex. Många av de senaste årens besökare är kostymklädda män från utländska bilföretag, på jakt efter åtråvärda avtal om att få utvinna saltöknens vita guld. Litium. Världens lättaste metall, och en av de viktigaste komponenterna i mobiltelefoner, bärbara datorer, mp3-spelare. Och elbilar.

Hur mycket litium öknen rymmer är en omstridd fråga. Enligt de senaste officiella siffrorna från Comibol, Bolivias statliga gruvbolag, finns det 19 miljoner ton i saltlösningen under den krispiga vita ytan. Det innebär att Bolivia sitter på mer än hälften av allt litium på jorden. En tillgång som sätter landet i bilföretagens blickfång nu när oljan är på väg att sina, och stora pengar satsas på att byta ut alla bensindrivna bilar mot "gröna elbilar", drivna av litiumbatterier.

 - Det går inte att prata om miljövänliga bilar och litium samtidigt. Att bara byta ut olja mot litium är att byta ut en begränsad resurs mot en annan. Dessutom måste elbilarna laddas med elektricitet, och hur ska vi producera all denna energi på ett miljövänligt sätt när vi inte ens kan tillgodose dagens energibehov på ett hållbart sätt? frågar sig Marco Octavio Ribera, forskare och koordinator för Lidema, ett nätverk av 28 bolivianska miljöorganisationer.

Läs resten av artikeln i tidskriften Latinamerika nr 2/2010.