Amazonas är under attack. Varje år beräknas cirka 20 tusen kvadratkilometer av regnskogen
försvinna. Enligt siffror från det brasilianska rymdforskningsinstitutet
(INPE) har närmare 17 procent skövlats de senaste 30 åren. I en
intervju med João Pedro Stédile, en av ledarna för de jordlösas rörelse i
Brasilien (MST), berättar han om skogsskövlarnas metoder och de
åtgärder som behövs för att stoppa avskogningen.

Trots att FN:s klimatpanel IPCC påvisat att 25 procent av de
växthusgasutsläpp som människan förorsakar kommer från skogsavverkningar
fortsätter skövlingen att öka. Skogsskövlarnas metoder i Brasilien
utmanar fantasin. Numera använder de sig av flygplan för att dumpa
växtgifter över stora områden i Amazonas regnskog. Det är inte bara ett
allvarligt brott, utan även ett bevis på det övermod som de stora
markägarna i regionen har, menar João Pedro Stédile från de jordlösas
rörelse.

João Pedro Stédile, MST. Fotograf: Max da Rocha Hur ser ni på den senaste tidens avslöjanden om användningen av bekämpningsmedel i skövlingen av Amazonas?

- Det är en skam. Det visar den arrogans de stora jordägarna har. De
anser sig vara naturens absoluta mästare och agerar utan någon social
hänsyn. De bryter mot det som fastslagits i den brasilianska
konstitutionen, att alla former av markägande måste fylla en social
funktion och respektera naturen.

Det är egentligen två brott. Först skövlar de illegalt, och för detta
har de redan bötfällts av det brasilianska miljöskyddsverket (IBAMA).
Men de begår även ett andra brott genom att använda sig av kemiska
växtgifter som dödar allt växt- och djurliv och därmed hotar
ekosystemets balans. Allt detta gör de endast för att breda ut sina
betesmarker, föda upp boskap och jaga allt större vinster, utan någon
som helst hänsyn till omgivningen.

Vilka åtgärder behöver vidtas för att stärka kontrollen och stoppa avskogningen i landet?

- Först och främst hoppas jag att den brasilianska miljöskyddslagen
inte förändras, vilket nu diskuteras i kongressen. Vi måste behålla
lagarna som kräver att varje egendom i Amazonas avsätter 80 procent av
sin markyta till ett naturskyddsområde och att alla områden nära floder,
vattentäkter och kullar är av särskilt naturvärde och därmed aldrig får
skövlas. På samma sätt måste miljöskyddslagen i Cerrado-biotopen
bevaras, eftersom det är i just detta område som expansionen av soja-
och sockerrörsplantagen är som allra snabbast.

Därtill behöver vi stärka de federala och statliga myndigheterna som
ansvarar för kontrollen, tillämpningen och bestraffningen av de som
bryter mot dessa lagar. Den tredje åtgärden som behöver vidtas, är att
man måste skapa en zonindelning av jordbruksstödet, som begränsar
tillgången till krediter och andra incitament som till exempel kan
användas för att expandera sojaplantagen och betesmarkerna i Amazonas.
Den fjärde åtgärden som brasilianska regeringen måste vidta är att
förbjuda exporten av timmer från urskogar. Därmed skulle de kunna kväva
den internationella marknaden, som inte på något sätt gynnar det
brasilianska folket utan endast främjar de transnationella bolagens
girighet. Den femte och sista åtgärden måste vara att förhindra
tillverkningen av träkol av urskog, som i dagsläget pågår både i
Amazonas och Cerrado-biotopen.

Om konstitutionen verkligen skulle tillämpas skulle alla de egendomar
som inte uppfyller en social funktion och inte respekterar miljön,
exproprieras och avsättas för landets jordreform.

Sker detta i dagsläget?

- Trots förordningen i konstitutionen har Jordreformsverket (INCRA)
endast tvångsinlöst ett storgods i Valde do Jequitinhonha i delstaten
Mato Grosso på dessa grunder. Men förordningen skulle kunna tillämpas på
hundratals storgods som brutit mot dessa lagar. Se bara på hur
miljöskyddsverkets bötfällt storgodsägare till ett sammanlagt värde av
R$ 6 miljarder (24 miljarder SEK). Detta är också en av anledningarna
bakom förändringarna i miljöskyddslagen. Dessa bötfällda storgodsägare
(därav tre är kongressledarmöter) vill ha amnesti för sina brott. Det vi
behöver göra, istället för att ge dem amnesti, är att expropriera deras
storgods och använda dem för jordreformen.

Till sist behöver vi ändra vår jordbrukspolitik. I dagsläget
producerar vi nötkött för export. Alltså endast köttet utan någon
industriell process. Vi är exportörer av natur och inte arbete. Om vi
gjorde det annorlunda skulle vi exportera mindre, men med ett större
mervärde och på så sätt utveckla ett jordbruk som inte är beroende av
att expandera in i Amazonas.

Hur ställer sig MST i dessa frågor och vilka åtgärder föreslår rörelsen?

- MST har, tillsammans med övriga Via Campesina, Federationen för
familjejordbrukare (FETRAF), Lantarbetarnas fackförbund (CONTAG), en rad
miljöorganisationer, kyrkliga organisationer på landsbygden och
forskare, lagt fram ett enat förslag i dessa frågor, i linje med de
åsikter jag redogjorde för tidigare.

Vi delar alla samma bild av det akuta behovet av att skydda vår natur.
Därför försvarar vi gemensamt idén om att det är möjligt att fortsätta
utveckla jordbruksproduktionen, med hållbara metoder, men utan att
behöva fälla ett enda träd.

Vi försvarar visionen av Noll skogsskövling! Vi försvarar våra skogar
och vår biologiska mångfald. Samtidigt har vi – de sociala rörelserna –
tillsammans med universiteten, det statliga hälsoverket (ANVISA) och
det nationella cancerinstitutet Fiocruz, enats om en nationell kampanj
mot användningen av växtgifter. Vi är emot industrijordbrukets vårdslösa
och aggressiva attack på miljön och människors hälsa, genom deras
intensiva användning av farliga bekämpningsmedel. Det är en
jordbruksmodell som gjort Brasilien till världens största konsument av
växtgifter och som i grunden endast gett större vinster åt de
transnationella företagen.

Text och foto: Max da Rocha, Latinamerikagrupperna

Intervjun publicerades ursprungligen på bloggen zedirceu.com.br