Svensk-finska Stora Enso flyttar allt mer av sin produktion till Latinamerika. Det ökar konkurrenskraften, enligt pappersföretaget. Men samtidigt innebär det att svenska byar dör ut och att den brasilianska landsbygdsbefolkningen körs bort från sina marker.

När skogs- och pappersföretaget Stora Enso presenterade sina planer på att bygga den stora massafabriken i östra Brasilien blev reaktionerna i området positiva. Det utlovades tusentals nya jobb och utveckling i en region med hög arbetslöshet och utbredd fattigdom. Tio år senare är lokalbefolkningen inte lika positivt inställd. Fabriken och plantagerna har inte mer än 750 anställda, samtidigt som tusentals hektar jordbruksmark och regnskog ödelagts.

Eukalytusplantage. Foto: Thomas Hesslow

Stora Ensos eukalyptusplantager har fått namnet ”gröna öknar” av människorna som bor i området. Träden står i raka led och med sin växtkraft suger de upp enorma mängder vatten. Inte ens ogräs och insekter överlever där. På den mark där det fanns atlantisk regnskog har en öken av eukalyptus brett ut sig.

För ursprungsbefolkningen, som tidigare levde av regnskogen, var företagens ankomst förödande. De hade inte några dokument på den mark där de levde och kunde inte bevisa att de ägde den. Därför var det fritt fram för pappersföretagen. Skogarna försvann och många ursprungsinvånare tvingades flytta in till städerna.

– Förut gick vi ut och jagade. Vi tillbringade hela dagen i skogen och åt frukter och örter. Nu är det annorlunda, säger Antonio dos Santos, Tupinikimindian i byn Pau Brasil, med en suck. Eukalyptusen ger ingenting. Inte ens frön till fåglarna.

Tupinikimindianen Antonio dos Santos visar en dunge av urskog som finns kvar mellan eukalyptusplantagerna. Foto: Kerstin Edqvist.

Från Sverige till Brasilien

I slutet av oktober meddelade Stora Enso att man säger upp 1700 anställda i Sverige och Finland. För invånarna i Norrsundet utanför Gävle innebär det att ortens stora arbetsplats, massafabriken, läggs ner, trots att den gick med vinst. 325 personer förlorar jobbet, vilket gör att många kommer att tvingas flytta därifrån.

– Dessa nedläggningar, produktionsrationaliseringar och personalminskningar är, även om de är smärtsamma, avgörande för Stora Ensos konkurrenskraft på lång sikt, sade VD:n Jouko Karvinen på en presskonferens.

Stora Ensos investeringar har nu flyttat från Sverige till Latinamerika. I Uruguay planerar man att bygga en massafabrik i anslutning till sina eukalyptusplantager. I östra Brasilien har företaget, tillsammans med det delvis norskägda Aracruz Cellulosa, byggt världens största massafabrik och i anslutning till den odlar de 75.000 hektar snabbväxande eukalyptusträd. Med ett optimalt klimat, klonade plantor, billig arbetskraft och få skatter ger det företagen en stor vinst.

Brasiliens yta är ungefär lika stor som hela Europa, men har världens mest ojämlika fördelning av mark. Därför finns det, trots de stora ytorna, en markbrist i landet. De jordlösas rörelse, Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra (MST), har samlat två miljoner människor i kampen för en jordreform. Enligt brasiliansk lag har de jordlösa rätt till mark som inte är tillräckligt produktiv. Eftersom eukalyptusodlingarna varken ger mat eller särskilt många arbeten anser MST att plantagerna är ett solklart fall för en sådan jordreform.

– Pappersföretagen säger att de tar hit utveckling, men för vem är det utveckling? Är det för samhället eller är det för deras egna fickor? undrar Jorge Gromelich som är aktiv i MST.

”Vi vill ha tillbaka vår jord”

Vid ingången till MST:s läger i São Gabriel finns en banderoll med stora målade bokstäver som säger: ”NEJ TILL EUKALYPTUS, JA TILL BRÖD!”. 350 jordlösa familjer har marscherat i två veckor och slagit läger på pappersföretagens nyvunna mark. De har blivit bortträngda från sina hem och marker, där nu Stora Enso och andra pappersföretag planterar eukalyptus.

I staden São Gabriel i södra Brasilien har 350 jordlösa familjer slagit läger i protest mot de nordiska pappersföretagen. “Vi vill ha tillbaka vår jord”, kräver de. Foto: Thomas Hesslow

När jag kommer till lägret är alla trötta efter den långa marschen. Barnen är solbrända och myggbitna, men engagemanget är fortfarande starkt. De nordiska pappersföretagen måste bort, säger de. Cleusa är en av de jordlösa som har organiserat protestmarschen.

– Vi är oroade för vad som kommer att hända när företagen köper upp mer mark. Redan nu börjar det bli svårt att odla ris på grund av vattenbristen. Och marken som borde användas för att producera mat används i stället till att tillverka pappersmassa som exporteras till Europa. Vi vill ha tillbaka vår jord. Den här marken skulle kunna ge mat till 530 familjer, säger hon.

Stora Ensos produktionsrationaliseringar påverkar både Sverige och Brasilien. I Norrsundet, liksom i de brasilianska byarna, tvingas människor flytta på grund av företagets ”konkurrenskraft på lång sikt”. För invånarna i Norrsundet innebär det en förlorad försörjning och en utdöende by. För den brasilianska landsbygdsbefolkningen betyder det sänkt grundvattennivå, få arbetstillfällen och gröna öknar där varken människor eller djur kan överleva. Stora Ensos flytt gör att människor i både Sverige och Brasilien tvingas migrera.

Kerstin Edquist

Några av jordockupanterna i São Gabriel. Foto: Frida Svensson