*"Jag förutser nästan ingen diskussion", sade Carl Bildt när han inför EU-nämnden i april 2007 presenterade förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och ett antal länder i Central- och Sydamerika. Utrikesministerns förutsägelse har slagit in. Debatten har varit minimal i Sverige och övriga Europa, vilket är högst förståeligt. EU-kommissionen är extremt förtegen, dokumenten är hemligstämplade och några fungerande mekanismer för insyn och inflytande för parlamentariker och civilsamhälle finns inte.*

Därför har Latinamerikagrupperna och Fian Sverige gjort en enkätunersökning bland svenska beslutsfattare. Den presenteras i rapporten "Bakom lyckta dörrar" och visar betydande brister i våra folkvaldas kunskaper om associeringsavtalen, EU:s förhandlingsposition och möjliga konsekvenser av associeringsavtalen på fattiga människors förutsättningar.

Bristande kunskaper

Av 46 svenska parlamentariker i Riksdagens utrikesutskott, EU-nämnden och EU-parlamentet som kontaktades svarade 37 procent efter tre påminnelser. Kunskapsbristerna finns på båda sidorna av blockgränserna. Exempelvis Sven Gunnar Persson (kd), ledamot i EU-nämnden, inleder sitt svar med att skriva: "Jag har ingen detaljkunskap om förhandlingspositionernas innehåll". Trots att vi får anta att det är de mest insatta parlamentarikerna som svarat är det nio som inte på något sätt ger exempel på fördjupad kunskap kring EU:s förhandlingsposition. Men även bland dem som visar prov på större kunskap, är svaren allmänt hållna. Många talar i termer av att "jag utgår från", eller gör allmänna utfästelser om frihandelns revolutionerande respektive katastrofala konsekvenser.

Okunskap pga EU:s hemlighetsmakeri

Flera svenska lagstiftare menar att det är svårt att kommentera handelsförhandlingarna, eftersom de saknar information. EU-parlamentarikerna Eva Britt-Svensson och Jens Holm (v) förklarar:

"(...) när tjänstemännen återrapporterar om det aktuella förhandlingsläget sker det bakom stängda dörrar till medlemsländernas representanter i Bryssel. Denna information når sällan EU-parlamentet, vilket innebär att parlamentariker generellt är dåligt uppdaterade om läget i förhandlingarna."

Hemlighetsmakeriet leder till att EU-tjänstemännens makt i utformandet av associeringsavtalen blir orimligt stor. De socialdemokratiska EU-parlamentarikerna Inger Segelströms och Åsa Westlunds svar är antagligen inte en felskrivning:

"I grund och botten tror vi att avtalen kommer utformas efter om EU-kommissionen (vår kurs.) och Latinamerika tycker det är positivt eller negativt med långtgående frihandel och hur långt man vill gå i den ekonomiska integrationen."

Frågan om vems åsikter som räknas när det gäller den politik som förs i Sveriges och EU-medborgares namn är väl värd att grunna på.

Folkvalda om det civila samhällets insyn

I enkätundersökningen råder en stor samstämmighet över blockgränserna kring behovet av att öppna upp förhandlingarna för demokratisk insyn och det civila samhällets deltagande. Bristen på insyn och folkligt inflytande uppfattas som frustrerande och högst problematisk. Flera politiker uttrycker sig i hårda ordalag, så som att situationen är "oacceptabel", "skamligt", "odemokratiskt", "mycket illa" och "djupt beklaglig".

Allt fokus på handel

Associeringsavtalen ska handla om politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel, men i verkligheten har fokus mest legat på handel. EU driver på för en liberalisering av fattiga länders ekonomier, under mantrat "frihandel leder till utveckling". Ordet frihandel ger felaktigt en illusion om att det skulle handla om rättvisa spelregler. Men EU subventionerar jordbruk och indirekt även industri med enorma belopp. Europeiska företag har en väl fungerande infrastruktur att falla tillbaka på, och ett par sekel av industrialisering bakom sig till skillnad från många utvecklingsländer. Det historiska försprånget och skillnaderna i förutsättningar går inte att bestrida. Det kan liknas vid ett parti schack där den ena spelaren ännu saknar drottning, löpare, springare och torn.

Rekommendationer

Rapporten avslutas med 17 rekommendationer till svenska beslutsfattare. Bland annat föreslås att förhandlingarna fryses tills:

- en offentlighetsprincip har antagits som möjliggör debatt om vad EU-kommissionen håller på med
- särskilt sårbara och fattiga gruppers intresseorganisationer har givits plats i förhandlingarna med resurser att delta och komma med förslag
- ett nytt och tydligare förhandlingsmandat har tagits fram som verkligen har fokus på "en hållbar och rättvis global utveckling".

*Regeringsrepresentanters okunskap*

Inte heller regeringen tycks prioritera frågan eller vara särskilt insatt. På Världshungerdagen, den 16 oktober, överlämnade kampanjen Rent Mjöl 7405 svenskars namnunderskrifter till regeringen med krav på rättvisa handelsvillkor och en demokratisk förhandlingsprocess. Regeringen hade utsett en politiskt sakkunnig åt handelsminister Ewa Björling för att ta emot namninsamlingen och diskutera handelsavtalen. När diskussionen kom att handla om mer komplicerade saker än för- och nackdelar med frihandel passade regeringsrepresentanten: "Ni kan det här bättre än mig, ni har passerat min kunskapshorisont", svarade den politiskt sakkunnige och blev svaret skyldigt en tjänsteman på UD.

– Demokratiunderskottet blir problematiskt, säger Francisco Contreras. Varken parlamentariker eller regeringsrepresentanter är tillräckligt insatta i frågan, trots att handelspolitiken i stor utsträckning påverkar förutsättningarna för fattiga människor. Enligt Sveriges politik för global utveckling (PGU) ska målet om att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling vara överordnade EU:s handelsintressen. Men om våra folkvalda inte får information, eller är tillräckligt insatta i frågorna, hur ska de kunna garantera att målet om global rättvisa sätts i främsta rummet?

Pontus Björkman

Ladda ner rapporten här