Brasilien har under Luiz Inácio Lula da Silvas åtta år vid makten blivit alltmer aktivt på det utrikespoliska planet, inte bara i Latinamerika utan i hela världen. I flera fall har detta stört USA:s hegemoni, och konflikten har spetsats till sedan Barack Obama tillträdde som USA:s president. 

Text: Lena Zetterström

I Brasilien - liksom i övriga världen - var förväntningarna på förändring höga redan före valet av Obama. Massmedia följde den amerikanska valrörelsen i minsta detalj och under själva valveckan sände flera brasilianska TV-kanaler direkt från USA. De hade svårt att dölja att Obama var deras favorit. Han representerade samma sak som Lula i Brasilien: the underdog, den som slår ur underläge.

- Latinamerika gillar Obama. Han är svart, han är annorlunda, säger Gregg Mervine, en amerikan som bor i Brasilien sedan några månader tillbaka. Men mest av allt är det nog för att han inte är Bush...

- I den praktiska politiken har mycket lite förändrats: Guantánamobasen är fortfarande där, Irakkriget fortsätter, immigrationsfrågorna... Och massor av interna problem som stjäl presidentens uppmärksamhet.

Under valrörelsen vände Obama på USA:s gamla utrikespolitiska valspråk och utlovade en ny Latinamerikapolitik: "Allt som är bra för de amerikanska folken är bra för USA". Han talade om en ny "framstegsallians"[1] och berömde Brasilien som ett exempel att följa och "en referens inom förnyelsebar energi".

- Valet av president Obama höjde förväntningarna på ökad multilateral dialog inom alla områden på den internationella agendan, säger Franklin Silva Netto på det brasilianska utrikesministeriets pressavdelning. På det bilaterala planet hoppades vi på en mognare relation med ökande jämställdhet och balans i dialogen och i initiativen till samarbete.

Lulas statsbesök i Washington bara två månader efter Obamas makttillträde var en bra start. Thomas Shannon, dåvarande assistent till utrikesminister Hillary Clinton och nuvarande amerikansk ambassadör i Brasilien, erkände i samband med besöket Brasiliens inflytande i världen och sa att relationen de båda länderna emellan "har en stark global komponent":

- Vi anser att de kommande månaderna och åren är rätt tidpunkt för att omsätta denna potential i handling, sa Shannon och tillade att USA förväntar sig att Brasilien kommer att spela rollen som regional ledare och språkrör för Latinamerika i dialogen med USA.

Lula infriade omedelbart dessa förhoppningar genom att be Obama omvärdera USAs relation till Kuba, Venzuela och Bolivia.

Under månaderna som följde blev det dock uppenbart att de båda regeringarnas intressen gick isär på flera punkter och det inledningsvis hjärtliga klimatet svalnade. Positionerna gick på kollisionskurs både i breda, generella frågor som klimatmål och USAs handelsprotektionism på jordbruksområdet, och i punkthändelser som i november 2009 när Lula tog emot Irans president Mahmoud Ahmadinejad på statsbesök eller när det läckte ut att USA höll på att förnya kontraktet om militärbaser i Colombia. Efter kuppen i Honduras stod de båda ländernas också på olika sidor: Brasiliens ambassad i Tegucigalpa gav fristad åt den avsatte presidenten Manuel Zelaya medan USA bara milt fördömde kuppen och sedan erkände presidentvalet i november 2009.

- Generellt sett är Obama-regeringens attityd till Latinamerika inte speciellt olik Bushadministrationens, säger Theo Sitther på den menonitiska biståndsorganisationen Menonite Central Committee i Washington. Latinamerika har inte varit någon prioritet hittills. Ska man tala om någon trend så är det snarare en upptrappning av militär närvaro i regionen än en nedrustning.

Kulmen kom i maj i år då Brasilien vägrade ställa sig bakom USA:s och EU:s krav på ekonomiska sanktioner mot Iran. Istället reste Lula utan USA:s goda minne till Teheran och lyckades, tillsammans med Turkiet, rekordsnabbt förhandla fram ett förslag till fredlig lösning på konflikten kring Irans urananrikningsprogram (se LA 2/10). USA:s regering visste först inte hur den skulle förhålla sig till denna oväntade öppning i konflikten, men kallade sedan den brasilianska delegationen för "godtrogen". Lula svarade att "det finns de som bara kan bedriva politik när de har en fiende".

Läs resten av artikeln i tidskriften Latinamerika nr 3/2010.

---