Världen idag befinner sig långt från Latinamerikagruppernas vision om ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle med en deltagande demokrati på internationell, nationell och lokal nivå, i en värld där mänskliga rättigheter respekteras, skyddas och uppfylls. För att kunna se vägarna som leder oss i riktning mot den visionen måste vi veta vilka processer som kommer att påverka världen, Sverige och Latinamerika de närmaste åren.

Hindren för att nå visionen är många. Människors utanförskap i samhället är ett stort hinder och orsakas av förtryck på grund av till exempel klass, etnicitet, kön, ålder, religion, sexualitet, funktion och könsidentitet. I politiken växer människors utanförskap både i Latinamerika och i Sverige på grund av att politiska beslut uppfattas som avlägsna och främmande för de flesta människor. I Latinamerika är det särskilt tydligt att den politiska makten tillhör en liten elit. I Sverige är det främst den ekonomiska makten som tillhör en liten elit. Utanförskapet späs på av att den kapitalistiska ekonomiska globaliseringen bidrar till att beslut flyttas från folkvalda församlingar till företag och andra ekonomiska makthavare. Idag tävlar företag om kontrollen över naturresurser och andra tillgångar på nya marknader såsom de latinamerikanska länderna, på bekostnad av medborgarnas inflytande över sitt lands miljö och nationella egendom. De viktigaste hindren för att varje enskild människa ska kunna påverka sitt liv är de ständiga kränkningar av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som alltför många människor i världen lever med dagligen. I synnerhet människor som utsätts för förtryck på grund av sin etnicitet tvingas kämpa hårt för sina rättigheter, detta gäller speciellt kvinnor och barn.

Latinamerikagruppernas analys av världen utgår från att förändring kräver en omfördelning av makt, möjligheter och resurser. Förändring måste baseras på människors krav på respekt för sina legitima rättigheter.

Sveriges politik för global utveckling antogs av riksdagen 2003. Den fastslår att politiken på alla områden, inte bara biståndspolitiken, ska sträva efter målet om en rättvis och hållbar global utveckling. Svenska solidaritetsorganisationer har en viktig uppgift i att övervaka att Sverige lever upp till det målet. I Sverige sker nu en omdaning av den globala utvecklingspolitiken som torde fortsätta under de kommande åren. Ännu är inte utformningen av den nya politiken färdig men vissa drag kan skönjas i debatten. En fortsatt stark betoning av rättighetsperspektivet som finns med i politiken för global utveckling, en satsning på nya aktörer inom svenskt utvecklingssamarbete och då inte minst företag, och koncentration av det bilaterala biståndet är några av tendenserna. En oroväckande tendens är att biståndsbudgeten urvattnats genom att fler typer av kostnader räknats in i den, bland annat flyktingmottagning, och skuldavskrivningar.

I Latinamerika har vi under de senaste åren sett ett par olika tendenser. I Centralamerika och Mexico har det nordamerikanska inflytandet förstärkts ytterligare genom svaga regeringar, nya frihandelsavtal och den skenande migrationen samtidigt som folkrörelserna i regionen fortsätter att bygga upp regionala nätverk som visar på ett alternativ till den nyliberala ordningen. Inte minst när det gäller kampen för arbetsrätten i och med ratificering av CAFTA-avtalet har det civila samhället varit pådrivande. I Sydamerika tvingade folkrörelserna fram att regeringarna av den så kallade ‘vänstervågen’ tog aktivt avstånd ifrån USA:s initiativ till ekonomisk integration, ALCA. Som alternativ till den har regionala initiativ uppkommit, anpassade till de egna ländernas situation och prioriteringar. Detta har sammanfallit med att USA:s utrikespolitiska intressen har varit fokuserade på andra ställen än i Latinamerika och har öppnat för att sydamerikanska länder som Brasilien, Bolivia, Venezuela, Argentina har större inflytande på kontinenten än på länge.

Ledare för flera länder i Latinamerika tar aktivt avstånd från den nyliberala ekonomiska modell som länge dominerat synen på hur utvecklingen ska främjas i utvecklingsländer, och Latinamerika framstår idag som den region där vissa försök görs för att hitta nya vägar för utvecklingen. För första gången någonsin i Latinamerika finns också i Bolivia och Ecuador exempel på regeringar som aktivt driver ursprungsfolkens rättigheter och aktivt strävar efter en fungerande plurinationell stat. I Bolivias fall är det tydligt hur stark den ekonomiska makten är och hur den kontrollerar press och tv-kanaler. Det är också tydligt hur rotad kolonialismens rasism och människosyn är. Sedan MAS bildade regering har rasismen blivit synligare på ett markant sätt. Kanske kan det ses som ett svar på att makteliten känner att ursprungsfolken i Bolivia på allvar hotar deras makt.

Strukturanpassningens avregleringar tillsammans med den liberalisering som följt med att de latinamerikanska länderna ingått fler och fler bilaterala frihandelsavtal med USA, EU, asiatiska länder och andra latinamerikanska länder har underlättat för transnationella företag att utvinna naturresurser på kontinenten. Ofta hamnar produktionen av råvaror för export i konflikt med småskalig och diversifierade produktion för lokalt bruk. Aktuella exempel är gruvdrift, skogsplanteringar, dammbyggen, vattenkraftverk och monokulturer, som driver bort människor från deras jord och vatten eller, i ursprungsfolkens fall, territorier. De flesta tecken tyder på att kampen om naturresurserna kommer att intensifieras under de närmaste åren. Inom folkrörelserna finns stor risk att konflikter om rätten till naturresurser skapar problem för att enas om resursfördelning och grundlagsreformer. I Bolivia ställs gruvarbetarnas rörelser mot ursprungsfolkens rörelser. I Ecuador är det folken på höglandet och folken i Amazonas som kan komma att ha motstridiga krav på rätten till Amazonasterritoriet och om eller hur oljan ska användas. I Amazonas inom samma territorium har ursprungsfolk och samhällen inte heller alltid samma inställning till utvinning av oljan.

Den politiska utvecklingen i Latinamerika och regionens nya politiska landskap påverkar villkoren och möjligheterna för latinamerikanska folkrörelser. Det är både en möjlighet och en utmaning för folkrörelserna att fylla sin roll som representanter för sina medlemmar i påverkan av en regering som står närmare folkrörelserna. Möjligheten är ökat inflytande, och risken kan vara att utnyttjas politiskt och bli av med ledare som rekryteras in i statsapparaten. Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer är del av dessa folkrörelser vilket ökar deras inflytande men försvagar organisationen. Nästa omgång val i de länder som nu har mer progressiva regeringar blir ödesval. Om några år kommer svaret på frågan om den politiska inriktning vi ser idag är hållbar eller ifall pendeln kommer att svänga tillbaka i riktning mot högerpopulistiska regeringar. En intern ödesfråga för latinamerikanska folkrörelser är om dessa ska lyckas förändra och förnya sitt eget ledarskap och lyckas bli exempel på ett mer jämställt och mindre auktoritärt ledarskap.

En annan faktor som spelar roll för folkrörelsers möjlighet att påverka sina regeringars ekonomiska politik är de handelsavtal med USA respektive EU som skrivits på eller är under förhandling. Småbrukare och lantarbetare påverkas mycket eftersom handelsavtalen styr vilken politik som kommer att föras när det gäller import och export, och jordbrukssektorn i de latinamerikanska länderna är en känslig sektor som behövs för att försörja den egna befolkningen. EU förhandlar med Centralamerika och med de andinska länderna om så kallade associeringsavtal, där folkrörelser och regeringsrepresentanter från Latinamerika har uttryckt oro för att EU denna väg ska försöka skaffa fördelaktiga avtal på områden som utvecklingsländerna hittills har blockerat i världshandelsorganisationen WTO.

Positiva steg i riktning mot ett ökat folkligt inflytande kan skönjas i Latinamerika. Fler och fler rörelser söker sig över nationsgränserna och hittar gemensamma intressen med grupper i andra delar av regionen. Det finns också många exempel från Latinamerika där människor driver processer mot staten eller mot multinationella företag för att få behålla kontrollen över sina territorier eller över naturresurser såsom vatten, jord, gas, olja, mineraler etc. Fler och fler organisationer ser sin egen roll i att försvara mänskliga rättigheter. Ursprungsfolken har gjort en viktig landvinning i den nya FN-deklarationen för ursprungsfolks rättigheter.