Ett av de stora stegen på vägen till att bli det nya UBV/Latinamerika hette Operation Tinku. På quechuaspråk betyder Tinku möte/krock och kanske syftade namnet på att föreningens syfte, som länge knappt ifrågasatts, nu skulle gå igenom mötet/krocken med de processer som pågick i Latinamerika och förändras?

Operation Tinku var ett genomgripande förslag på att förändra UBV:s strukturer och arbetsformer som presenterades på årsmötet 2002. Det handlade bland annat om en tydligare definition av vad vi var och ville bli och vart vi var på väg. Det handlade även om överväganden som vilka länder UBV skulle arbeta i och med vilken typ av organisationer. Men det handlade också om att vara bättre förberedd inför förändringar i Sveriges biståndspolitik och kraven från vår huvudfinansiär; Sida. Operation Tinku innebar framförallt att förändra UBV för att kunna motsvara de globala utmaningarna som de sociala rörelserna i både Nord och Syd ställdes inför. Sammanfattningsvis innehöll Operation Tinku följande punkter: tematisk koncentration, att arbeta i program, regionalt arbete, breddade arbetsmetoder, fördjupat samarbete med andra solidaritetsorganisationer och långsiktigt och uthålligt påverkansarbete.

Årsmötet 2003 bestämde vilka strategiska rörelser vi skulle fokusera på utifrån deras förändringskraft i Latinamerika. Efter intensiva diskussioner bestämde sig föreningen för tre rörelser: ursprungsfolk, bonde- och lantarbetarorganisationer och ungdomar. Man underströk också inriktningen på ett rättighetsbaserat arbete med globalt perspektiv.

En viktig förutsättning för att bli en aktiv aktör i den alternativa globaliseringsrörelsen var att veta vart vi ville gå, dvs ha egna politiska kompasser som uttryckte vad vi tyckte om den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen i världen, i Latinamerika och inte minst vår roll i det hela, våra
mål och hur vi skulle komma dit. Ett första steg i denna riktning var antagandet av Visionsdokumentet under årsmötet 2004.

En svår process var att fasa ut samarbetet med organisationer som vi arbetat länge med, men som inte passade in i våra nya kriterier. Viktigt i detta sammanhang är att påpeka att många av dessa organisationer utför ett mycket bra arbete, t.ex. arbete med ungdomar i slumområden eller lokalt utvecklingsarbete på landsbygden, men utanför ramen för våra nya prioriteringar, där vi behöll eller knöt kontakter med folkrörelsebaserade organisationer som ser sitt arbete i relation till globala rörelser och har en strävan att gå samman och samverka i aktioner med andra.