Den 28 februari höll Folkets nationella motståndsfront (Frente Nacional de Restistencia Popular, FNRP) en nationell kongress i Tegucigalpa. Över tusen delegater från Honduras samlades tillsammans med media och internationella observatörer för att avgöra motståndsrörelsens framtid.

Utanför mötessalen blandades försäljare av motståndsmaterial tillsammans med alla de som försökte ta sig fram för att få sin ackreditering eller komma in i mötessalen, och folk samlade sig i grupper för att diskutera. Lappar med information inför kongressens diskussioner delades ut från olika organisationer.

FNRP bildades efter statskuppen 2009, och består av flera olika organisationer och fackföreningar. Bönder, ursprungsfolk, feminister, hbtq-personer, artister, studenter med flera är representerade och bildar tillsammans ett brett och krokigt motstånd. Förutom de olika organisationerna och fackföreningarna har FNRP som egen organisation grupper runt om i landet som arbetar och som har sänt representanter till kongressen.

Kongressen beskrivs som det viktigaste mötet i Honduras historia, förväntningarna är höga. På kongressen skulle delegaterna, förutom att välja nya representanter till styrelsen, ta beslut hur FNRP ska se ut som institution framöver. Beslut togs om motståndsrörelsen ska bilda ett parti, eller fortsätta att jobba som en organisation och som folkrörelse. Frågan var egentligen; hur ska vi göra för att ta makten?

Beslutet blev efter diskussionerna att FNRP inte ska ställa upp i det kommande valet, utan ska istället arbeta för att stärka kampen på andra sätt. Vägen till makten behöver inte gå genom de strukturer som kuppmakarna upprätthåller och styr.

Mirla Matute, medlem i FNRP

Varför är du här?

På grund av statskuppen, vill jag omforma och göra en förändring i vårt land. Jag vill ändra styret så att de som styr, styr för folket.

Varför är det ett viktigt möte?

Mötet ger ett svar till landet, för att skapa den nya förändringen.

Vilken är den största utmaningen?

Den största utmaningen är att förändra institutionen som vi har. Vi är slavar för företagen, det är institutionen som har makt, inte folket.

Cesaroo Muadalupo Rodriquez, medlem i FNRP

Varför är du här?

Ett demokratiskt land kräver en representation av och för folket. Nu är det för företagen som representationen sker. I en verklig demokrati finns inte social orättvisa.

Varför är mötet viktigt?

Folket är slavar, exploaterade. Utbildningen i landet är till för att göra oss till slavar. Det är inte en utbildning som gör oss deltagande.

Vilken är den största utmaningen?

Att ta makten. Vi har inte vapen. Det är de rika som har vapen, som har pengar till att köpa vapen.

Text och foto: Jennie Gustafsson

Lästips:

http://www.flamman.se/motstandet-gar-vidare-i-honduras

http://www.fria.nu/artikel/87847

I Malmö kommer Latinamerikagruppernas praktikanter på Glokala folkhögskolan att under Sofielundsfestivalen 27-28 maj visa filmen Quien dijo miedo som handlar om statskuppen och motståndsrörelsen. Det kommer även finnas en utställning om motståndet, tillsammans med andra utställningar om praktiktiden i Honduras och Nicaragua.

Här finns mer info om filmen: http://quiendijomiedofilm.blogspot.com/