Årsmötet 2004 gav ytterligare mandat för att fördjupa förändringsarbetet och var även en milstolpe på vår väg att bli en solidarisk rörelse baserad på engagemang och aktivism som försökte påverka både i Latinamerika och Sverige.

Trots att organisationen öppnades 1996 och lokalgrupper bildats strax efter av fd volontärer som drog med sig även andra solidariskt engagerade hade vårt lokalgruppsarbete dittills varit ganska marginellt inom föreningen. Men 2004 blev det ett genombrott för denna aktör inom föreningen som nu krävde både respekt, inflytande och resurser för att utvecklas och därmed även utveckla föreningens arbete i Sverige.

Vi hade länge informerat om levnadsvillkor för de förtryckta i Latinamerika. Frågan var hur vi skulle få människor i Sverige att utifrån empati, solidaritet och kunskap gå från tanke till solidarisk handling och engagemang för att förändra globala orättvisor.

Perioden som följde präglades av diskussioner i skapandet av en Policy för UBV. Den var en vidareutveckling av Visionsdokumentet och skulle bli vår gemensamma politiska kompass. Vi behövde även en Strategisk långtidsplan där vi slog fast våra mål och vad vi måste göra under de närmaste åren för att nå dem. Viljeriktningen var nu formulerad och då gällde det att arbeta för att förverkliga våra visioner.

En svår uppgift väntade ännu. Det handlade om omorganiseringen av UBV:s kansli så att administrationen skulle motsvara de nya inriktningarna i verksamheten. Vi behövde även omorganisera våra styrkor ute i länderna så att de motsvarade det mer regionaliserade arbetet och som dessutom skulle reducera kostnader genom att t.ex. landkontor stängdes utan att detta behövde innebära att vi slutade samarbeta med organisationer i landet.