I mitten av rummet står tända ljus i olika färger i en cirkel. Varje färg har en betydelse inom mayasfolkets världsuppfattning, eller cosmovisión som de själva säger, till exempel representerar gult personligt skydd och grönt välgång och välstånd.

Det är inom mayanätverket Waqib’ Kejs program och projekt Från motstånd till makt: förstärkning av en mayarörelse för politiskt inflytande i Guatemala som den här nationella aktiviteten äger rum. Det handlar idag om en workshop om två dagar i form av en politisk skola för ledare.  Närvarande är runt tjugo deltagare, i varierande ålder och med jämn fördelning mellan könen, alla från olika ursprungsfolksorganisationer i Guatemala.

Den andra dagen leds workshopen av Martín Sacalxot som normalt arbetar på åklagarmyndigheten för mänskliga rättigheter i Guatmemala.  

- Det som är skyddat av staten är skyddat genom lagar, men hur är det med platser som har ett värde och en betydelse för ursprungsfolken? frågar han retoriskt.

Sedan går han över till att prata om två viktiga och komplementerande koncept, autonomi och självbestämmande. Alla deltagare får ett tomt papper där de får skriva vad orden har för betydelse för dem. Sedan tejpar de upp sina lappar på whiteborden längst fram i rummet. Konsensus, självständighet, integrerad utveckling, jämställdhet, åsiktsfrihet, möjligheten att ta egna beslut och rättvisa, var ord som kom upp på tavlan.

- Autonomi är inte det som andra säger till oss att det är, utan det som vi själva bestämmer att det är, säger Martín sedan. Många är rädda för att prata om autonomi, eller självbestämmande, på grund av rädsla för etniska konflikter i landet, men den typen av konflikter har vi ju alltid haft här. Han lägger till att autonomi också handlar om politisk kontroll, att vara del i de internationella och nationella debatterna, en fråga om territorium, självstyre, kollektiva rättigheter samt ekonomiska, politiska, och kulturella rättigheter.

Martín Sacalxot nämner sedan att det finns nya modeller inom de mänskliga rättigheterna, till exempel de som tar sig uttryck i ILO:s konvention 169 om ursprungsfolks- och stamfolks rättigheter: integritet, rådfrågning, deltagande, gottgörelse och etiska konsekvensstudier. Sammanfattningsvis upprepar och befäster ILO 169 att ursprungsfolk inte får föraktas och diskrimineras. 

Detta skulle alltså till exempel innebära att vid till eventuell gruvdrift på ursprungsfolks territorium ska befolkningen rådfrågas. Detta kan gå till på flera sätt, men vad de bör göra är att jämföra alternativ och att man sedan enas om ett av dem, och en positiv konsekvens av konsultationen bör vara transparens och offentlig insyn. Det kan också uttryckas så att de bör vara ett uttryck för demokrati, i form av att ha all information synlig om ett besluts konsekvenser, både för- och nackdelar, och sedan kunna förhandla om utgången av processen.

Ursprungsfolken bryter mot ramarna när det gäller mänskliga rättigheter, men de mänskliga rättigheterna utgår från en annan modell – den västerländska.

- Vår modell är inte universell, människan vill så gärna universialisera kulturen, säger Martín.

Mayafolkets juridiska system är till exempel inte inriktat på straff som påföljd, istället handlar det om att reparera skadan som uppkommit, berättar en deltagare varpå Martín svarar att ursprungsfolken måste stärka sitt eget system, och på så sätt kan de ifrågasätta det rådande systemet.

Sedan inflikar en annan deltagare att de behöver strategier, politiska strategier, för hur de vill förändra staten, för hur de ska nå det de vill som ursprungsfolk och för hur de ska kunna komma till makten för att påverka. Och det är just det som den här typen av politisk skola syftar till, att deltagarna ska kunna skapa egna verktyg för att själva kunna förändra och påverka sin verklighet.

Som utmaningar inför framtiden nämner Martín slutligen att det förekommer stark repression gentemot ursprungsfolken, de undertrycks och betraktas under lupp. Men också, som han säger, att som ursprungsfolk försöka avkolonialisera sina medvetanden:

- Vi har trott på bilden av att vi befinner oss i en modern värld och att det i den världen finns folk som behöver moderniseras, till exempel en ursprungsfolksperson i traditionell klädedräkt. Dessutom medverkar vi till vår egen utplåning varje gång som vi slutar använda ett ord som tillhör ett ursprungsfolks språk, menar Martín.

En av deltagarna i workshopen är Sandra Loch, 22 år, från Patzicia, och organisationen ASECSA (Asociación de Servicios Comunitarios de Salud).  Det är en förening bestående av fjorton organisationer som i samhällena arbetar med bland annat hälsotjänster, och rätten till dessa, utifrån ett mayaperspektiv. Sandra Loch, ASECSA

Det här är den andra workshopen som Sandra deltar i någonsin. Men sedan en månad tillbaka har hon fått jobb i organisationen inom politisk påverkan.

- Det är en organisation som är inriktad på arbete i byar och samhällen, och det gillar jag. Jag letade efter jobb, och så dök det upp en tjänst inom ASECSA.

Målet med workshopen, i form av en politisk skola för ledare, säger hon är att tyda och tolka begreppen plurikulturell/mångkulturell, autonomi och självbestämmande – att veta vad begreppen utgörs av, vad dess innehåll består i för ursprungsfolk.

Sandra säger att de jobbar med både plurikulturalitet och multietnicitet som begrepp, med utgångspunkt från Guatemala. Det finns ingen exakt definition som utgår från ursprungsfolken själva, och det går inte bara att prata om begreppen på samma sätt som i Bolivia och Ecuador, utan man bör hitta sin egen definition, anser hon.

- Politiker använder de här orden i sina tal, för att ge en viss bild gentemot andra länder och organisationer, men det görs inget konkret för ursprungsfolken i praktiken.

Hon gillar den här politiska skolan, och tycker att de som håller i workshopen har en väldigt realistisk bild i sin beskrivning av hur verkligheten ser ut i Guatemala, de är ärliga och säger rakt ut hur det är.  Det är viktigt att det är engagerade människor som deltar, och inte folk som kommer på aktiviteter bara för att organisationen skickar dem, menar hon vidare.

- Min organisation omfattar fjorton basorganisationer och jobbar direkt gentemot mindre samhällen och de lokala ledare som finns inom basorganisationerna. Det är viktigt för att kunskaper och lärdomar från den här typen av aktiviteter om vad som verkligen händer i landet når gräsrötterna, så att de inte bara får den bild som ges i massmedia.

Fabiana Lainez Mendez, MojomayasEn annan ung kvinnlig deltagare i den politiska skolan är Fabiana Lainez Mendez, 23 år, från Caserio Tacana, Ildefonso Ixtahuacan, i Huehuetenango. Hennes organisation heter MOJOMAYAS, mayaungdomsrörelsen inom organisationen CONAVIGUA, i vilken hon gick med i för tre år sedan. Att hon gick med där var helt enkelt för att hon ville ha möjligheten att utveckla sina kunskaper och sig själv, och för att hon tycker det är fantastiskt att få delta i någon typ av sammanhang. 

- Hur kan vi få kunskaper om den inverkan som de transnationella företagen har här i Guatemala? Vi behöver känna till den situation vi befinner oss i, vi måste bli klara över och förstå den, säger Fabiana om målet på workshopen.

Hon säger att hon jobbar med ungdomar i området där mam-folket finns, och precis som Sandra betonar hon vikten av att sprida den information och kunskap hon som ungdomsledare i sin organisation har, så att ungdomarna förstår vad som händer i landet.

- Det är jätteviktigt, för vi som kan delta i aktiviteter lär oss om olika teman som inte är så lätta att förstå och analysera på egen hand, som till exempel autonomi – vad det innebär och hur man utövar det.  

Med tiden så går det att vara med på flera workshops och aktiviteter som behandlar olika teman, men hur man kan göra i praktiken och faktiskt utöva kunskaperna i praktiken, det är sådant hon skulle vilja se mer av i aktiviteternas innehåll.

Fabiana är också en del av CLOC/LVC nätverket och deltar också i regionala aktiviteter inom CLOC-programmet.

- Det är viktigt att sprida information och kunskap mellan länderna, förstå problematik i andra delar av världen, och se att vi har gemensamma problem i alla länder, avslutar hon.

Text och foto: Kristina Gustafsson