Oavsett om det handlar om en person från kichwafolket på Ecuadors landsbygd, en jordockupant i Brasilien, en småbonde i Honduras eller en lantarbetare i Bolivia så har dessa samma grundkrav. Det handlar om att få basbehov tillfredställda av staten – som rätten till utbildning och sjukvård. Det handlar om att jorden omfördelas och att gå från stordrift till ett hållbart jordbruk. Det handlar om att få leva i ett land som tar sina egna ekonomiska beslut, där alla får delta i de demokratiska processerna. Och det handlar om rätten att få behålla och utveckla sin egen kultur och sina traditioner. De organiserade inom de sociala rörelserna på kontinenten må vara fattiga och marginaliserade i de nuvarande statsmodellerna, men de har en röst som hörs allt högre i samhället och är idag en makt att räkna med.

Infoga bild

I dag sitter vänsterregeringar, av olika karaktär, vid makten i majoriteten av länderna i Latinamerika och de sociala rörelser sitter ibland i en direkt maktposition. I andra fall ligger deras förslag på förhandlingsbordet. Från ursprungsfolks- och småbrukarrörelsernas specifika agendor finns frågorna om ”plurinationella” eller ”interkulturella” stater, återuppbyggandet av kulturella och kollektiva värden efter en lång period av växande individualism, men också frågor som idag ses som utmaningar för hela mänskligheten, som miljön och relationen till naturen. Ursprungsfolksrörelsen och småbrukarrörelsen är många gånger överens och där förslagen överlappar varandra maximeras effekterna av deras krav. De främsta gemensamma kraven är jordbruksreformer och matsuveränitet.

José Encalada, från den ecuadorianska småbrukarorganisationen CNC, tror att det är viktigt att ha kunskap om den historiska kontexten för att förstå vad en lyckad omskrivning av grundlagen med efterföljande lagstiftning kan få för praktisk betydelse för landsbygden i Ecuador.

- Under de senaste 20 åren har staten inte uppmärksammat småbrukarna. Politiken har alltid gynnat de internationella företagen. Gentemot dem har man satsat de största resurserna. I dag vill vi ha en förändring mot en bättre service för bönderna, för hälsa, utbildning, produktion. Om man skriver in ”matsuveränitet” i grundlagen som ett statligt ansvar, skulle det innebära att man ändrar de ekonomiska modellerna och produktionsformerna. I dag har vi ett jordbruk som är inriktat på den externa marknaden. I en ny modell skulle man ta i beaktande och garantera rätten till mat, med hänsyn till vår kultur. Det skulle innebära en total förändring av livet för en småbrukarfamilj på landet.

Infoga bild och fotnoter