Över hälften av dem som tvingas leva i hunger i vår värld är småskaliga jordbrukare eller lantarbetare, och en majoritet av dem kvinnor och barn. Den svenska regeringen bör stödja förslaget på en FN-deklaration till skydd för småbrukares och lantarbetares rättigheter under MR-rådets 16e session i Genève som just nu pågår. Det skriver Itelvina Masioli, för De jordlösas rörelse (MST-Brasilien) och nätverket CLOC-Vía Campesina, Francisco Contreras för Latinamerikagrupperna och Ellie Cijvat för Miljöförbundet Jordens Vänner på Newsmill.

På senare tid har agrobränsleboomen och spekulation med livsmedel lett till höjda matpriser och en förnyad debatt om hunger och matsuveränitet. Hälften av dem som tvingas leva i hunger i vår värld är småskaliga jordbrukare eller lantarbetare, och en majoritet av dem kvinnor och barn. Idag kämpar småbönder i världen bland annat för sin rätt att spara sitt eget utsäde och inte behöva betala royalties till transnationella företag för att de fått sin majs förorenad av genetiskt manipulerad majs från omkringliggande fält.

Sedan Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs för drygt 60 år sedan har miljontals småbrukare världen över tvingats lämna sina jordar på grund av krig, jordkonflikter och inadekvat jordbrukspolitik. Den gröna revolutionens argument att storskalighet, mekanisering och kemiska bekämpningsmedel krävs för att föda världen har tvärtom bidragit till utarmning av bördiga jordar, vattenförorening och klimatkris. Småbönder och ursprungsfolk har avhysts från sina traditionella marker till förmån för milslånga odlingar av en och samma exportgröda, nationella storprojekt som dammbyggen, gruvnäring och massturism. De före detta småbrukarna i Syd blir landlösa lantarbetare, eller – i de allra flesta fall – hamnar i ett arbetslöst "trasproletariat" i storstädernas slum. Utan sin jord förlorar de inte bara sin försörjning utan också sin identitet, sin historia, kultur och värdighet.

Med en sådan utveckling är det uppenbart att varken de allmänna mänskliga rättigheterna eller de mer specifika konventionerna om kvinnor, barn, ursprungsfolk eller arbete varit tillräckliga för att försvara de jordlösa lantarbetarna och småbrukarna. Därför har nätverket La Vía Campesina, som organiserar 200 miljoner människor världen över, arbetat fram ett förslag till en internationell rättighetskonvention som är fullt kompatibel med FN-systemet. Och just nu är La Vía Campesinas representanter i Genève för att försöka få FN:s råd för de mänskliga rättigheterna att stödja förslaget och skicka det vidare till generalförsamlingen.

Utöver de allmänmänskliga rättigheterna som rätt till liv, åsiktsfrihet och rättvisa, lyfter förslaget fram specifika behov som rätten att inte utsättas för kemiska bekämpningsmedel och rätt att prioritera lokalsamhällets matproduktion framför exportmarknaden. I de mest kontroversiella avsnitten kräver La Vía Campesina att storgods ska förbjudas och att jorden måste ha en social funktion, det vill säga inte användas för spekulation eller penningplacering. När småbrukarna i Syd och Nord genom konventionsförslaget försvarar sin rätt att säga nej till den industriella jordbruksmodellen, att skydda och bevara jordbrukets värderingar och sin rätt att bevara miljön och den biologiska mångfalden blir det uppenbart att det inte bara är sina egna rättigheter de kämpar för. De är ingen begränsad yrkeskår eller intressegrupp. Det handlar även om mina och dina och våra barns intressen och rättigheter. Det småskaliga familjejordbruket producerar 70-80 procent av baslivsmedlen i länder i syd. Nästan halva jordens befolkning är småbönder eller lantarbetare. Och den andra hälften och kommande generationer beror av dem.

Därför måste den svenska regeringen stödja La Vía Campesinas krav på en FN-konvention till skydd för småbrukare och lantarbetares rättigheter. De pågående kränkningarna är ett hot mot mänskligheten.