Småbrukarrörelsen höll kongress.

Kampen för jordreform och social rättvisa i världens mest ojämlika kontinent är fortsatt enad och stark. Det stod klart när småbrukarorganisationer från det latinamerikanska nätverket CLOC/Vía Campesina träffades under en dryg vecka i Ecuador.

CLOC (Coordinadora Latinoamericana de Organizaciones del Campo) representerar organisationer för småbrukare, lantarbetare, ursprungsfolk och människor med afrikanskt ursprung från hela Latinamerika. CLOC är en del av det globala nätverket Vía Campesina. Veckans kongress är den femte i ordningen sedan starten för dryga femton år sedan och hade ledmotiven "Mot imperiet och plundringen av kapital" och "Utan feminism, ingen socialism".

Kongressen började med en gemensam manifestationen i Quito. Småbrukarrörelsen sammanstrålade med sociala rörelser från hela världen som tidigare under veckan deltagit i det Sociala Världsforumet om Migration.

Ökat deltagande bland kvinnor."Det är inte nog!"

Under kvällen hölls en invigning av kongressen. Runt tusen delegater från 84 organisationer i 18 länder fyllde aulan i Centrala Universitetet i Quito. Två latinamerikanska presidenter närvarade, Ecuadors Rafael Correa och Bolivias Evo Morales. Den bolivianske presidenten var utan tvekan den som fick mest applåder i egenskap av medgrundare till CLOC. Slagord, banderoller och sång fyllde aulan under kvällen. Luis Andrango, sekreterare för CLOC och ordförande i den ecuadorianska småbrukarorganisationen FENOCIN, sammanfattade i sitt inledningstal kongressen som vägvisare för kunskapsbyggande, mobilisering, kommunikation och förslag mot ett annat Latinamerika. Målet är ett solidariskt, jämlikt och rättvist Latinamerika med småbrukares rättigheter och respekten för naturen som utgångspunkt, såsom det uttrycks i ursprungsfolkens begrepp Sumak Kawsay.

- Om vi tidigare ropade "nu räcker det!" så säger vi i den här kongressen att "det är inte nog!" sade Andrango och påpekade vikten av att de sociala rörelserna behåller sin självständighet gentemot regeringarna samtidigt som man stakar ut riktningen för utvecklingen på kontinenten.

Under de följande dagarna debatterades matsuveränitet, jordreform, klimatkrisen, migration, ursprungsfolkens rättigheter, utbildning, kommunikation, mänskliga rättigheter, kriminalisering av sociala rörelser och politiska allianser och strategier i nio olika arbetsgrupper. Resultatet blev en gemensam deklaration och två ytterligare slutdokument som kan läsas längst ner på sidan.

João Pedro Stedile

João Pedro Stedile var med och grundade CLOC och Vía Campesina genom de jordlösas rörelse i Brasilien, MST.

Vad utmärker småbrukarrörelsens utveckling de senaste 15 åren?

Den största framgången är att man har lyckats driva fram en gemensam problemformulering som går över gränserna. Man har lyckats övervinna de nationella skillnaderna och mötas i ett gemensamt program som ett svar på nyliberalismens projekt. Även förändrade förhållanden i den globala ekonomin drev fram behovet av att arbeta tillsammans. Under den industriella kapitalismens period kändes konsekvenserna endast på nationell nivå och man behövde därför inte artikulera sig på internationell nivå. Men med den finansiella kapitalismens intrång i Latinamerika blev det nödvändigt för småbrukarrörelsen att bemöta detta på ett annat sätt. Enigheten och samarbetet över gränserna var helt enkelt ett svar på en förändring i kapitalismens metoder.

Vad är ditt intryck av kongressen?

Jag är mycket nöjd. Förutom den politiska enighet vi hade lyckats uppnå under tidigare kongresser så tycker jag mig skönja en förnyelse av den latinamerikanska småbrukarrörelsen, främst i ett mer aktivt deltagande av ungdomar och kvinnor. Ett större deltagande har också gjort att arbetsformerna blivit mer kollektiva, vilket är viktigt för de sociala rörelserna.

Titta på ett bildspel från kongressen! Bilderna är tagna av Adriana Tovar

CLOC/Vía Campesinas femte kongress from Marcus Berglund on Vimeo.

Ungdomarna först ut

Latinamerikas ungdomsorganisationer träffades några dagar innan huvudkongressen för att utbyta erfarenheter och formulera hur man kan arbeta tillsammans.

För ungdomsdelen inom nätverket var det tredje gången som man samlades för ett eget möte. I passionerade debatter diskuterade man förutom strategiska och organisatoriska frågor även situationer som slår extra hårt mot unga människor i Latinamerika i dag. Det handlade bland annat om tvångsförflyttningar, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, diskrimination och utanförskap.

En av slutsatserna var att fortsätta arbetet med kommunikation och informationsspridning i Latinamerika. Ungdomsorganisationerna slog fast att medierna osynliggör marginaliserade grupper och ger en förvrängd bild av verkligheten. Man underströk även vikten av att fortsätta arbetet med ledarskapsskolor och kunskapsbyggande.

Ungdomsorganisationerna presenterade sina synpunkter och slutsatser i en gemensam deklaration som kan läsas längst ner på sidan.

Fabio Bastidas tar med sig nya erfarenheter hem.Ett annorlunda klassrum

Fabio Bastidas är aktiv i organisationen FENSUAGRO i Colombia. Han är nöjd med hur de två dagarna varit.

- I Colombia har vi haft det svårt att organisera oss på grund av det politiska klimatet. Men på latinamerikansk nivå så går vi framåt. Det är viktigt att få träffa organisationer och personer från andra delar av Latinamerika för att utbyta erfarenheter och prata om vart vi är på väg och vad vi vill.

Han säger att det är värdefullt att både ungdomar och kvinnor samlas i egna forum innan den stora kongressen. Det är ett sätt att bryta ner hierarkier.

- I kampen för en rättvis värld så är alla lika viktiga. Även barn, ungdomar och kvinnor som kanske inte har fått höras lika mycket tidigare.

Fabio tror att erfarenheten från dessa två dagar har stärkt honom själv och hans egna organisation.

- Utbytena på mötet är givande på ett sätt som det aldrig kan bli att bara sitta i ett klassrum och ta emot information, säger han.

Kvinnor från latinamerikas landsbygd möttes.

Kvinnorna höjer sina röster

I anslutning till kongressen höll kvinnorna sitt fjärde egna möte. Den inleddes med en känslofylld "mística", invigningsritual, där kvinnliga kämpar och martyrer hyllades som för att visa på hur deras kamp och lärdomar lever vidare i dag och in i framtiden.

CLOC/Vía Campesina-kongressen kännetecknas av att det är första gången som antalet kvinnor överstiger antalet män. Kvinnnornas allt starkare röst avspeglades i ett av slagorden för kongressen: "Utan feminism, ingen socialism".

Kvinnor från hela den latinamerikanska kontinenten men även övriga delar av världen deltog i mötet. Under två dagar utbytte man erfarenheter från kvinnors verklighet både i arbetsgrupper och i öppen debatt.

Från huvudkongressens arbetsgrupp skickade Diego Montón en hälsning och underströk vikten av kvinnornas möte. Det handlar om en kamp som måste föras av både män och kvinnor.

- Vi har fortfarande en lång väg framför oss när det gäller kampen mot patriarkatet och machismo-kulturen. Även inom våra egna organisationer. Vi måste ta med oss debatten hem till våra organisationer så att alla inkluderas i detta. Ingen man går bakåt när en kvinna går framåt. Kampen för feminismen är inte bara kvinnornas, utan hela vårt samhälles kamp, sade Montón.

Kvinnliga hjältar hyllades.Allt större plats

Kongressen började med en debatt om begrepp som feminism och relationen mellan patriarketet och kapitalism. Nalu Farías, representant för organisationen Marcha Mundial de Mujeres y de la SOF, talade om relationen mellan kapitalism och patriarkatet.

- Kapitalismen fördjupade fördelningen mellan en offentlig sfär för män och en privat sfär för kvinnor när det gäller arbete. När kvinnor stiger in i den offentliga sfären så fortsätter de att straffas av uppdelningen och kvinnor får lägre lön, sämre villkor och mindre ansvarsbetyngda jobb.

Farías menar att det är av stor vikt just att kvinnor organiserar sig som sådana.

- Om det inte vore för kvinnoorganisationerna och den allt större roll som kvinnor utgör inom småbrukarorganisationerna, så skulle kampen fortsätta att föras av män. I Latinamerika finns en utveckling och en trend mot kvinnor som vågar ta alltmer plats. Alla kallar sig inte feminister, men det är inte heller namnet som är det viktiga. Det viktiga är att man utmanar det patriarkaliska strukturerna, säger hon.

En stor del av kongressen handlade om att utbyta erfarenheter från kvinnors verklighet i de olika länderna. Många påpekade hur den strukturella diskrimineringen i samhället gjorde att de fick kämpa dubbelt så hårt som männen för att göra sina röster hörda. Situationen för kvinnor på landsbygden debatterades också flitigt. Begrepp som feminism och dess betydelse för organisationer i olika länder debatterades flitigt, speciellt i förhållande till ursprungsfolkens världsåskådning Sumak Kawsay. Flera personer jämförde kampen för jord och kultur med rätten till den egna kroppen.

María del Carmen Barroso.Möten ger styrka

María del Carmen Barroso arbetar för den kubanska småbrukarorganisationen Asociación Nacional de Agricultores Pequeños. Hon berättar att man inte bara utbytit erfarenheter utan även kommit med förslag på lösningar.

- Vi har diskuterat ämnen som inte bara har med försvaret av vår mark och våra territorier att göra. I nästan alla länder finns lagar som inte efterlevs i praktiken utan bara är vackra ord på ett papper. Mot det här har vi tagit fram konkreta förslag för hur vi tillsammans kan kämpa för att komma till rätta med de här orättvisorna som slår hårt mot människor på landsbygden, och allra hårdast mot kvinnor.

Kvinnornas kongress är en process som har tagit form och gått framåt för varje gång, säger hon.

- Jag tror att de ämnen vi har debatterat kommer att genomsyra diskussionen i huvudkongressen.

Att träffas organisationer från hela Latinamerika ger styrka.

- Att mötas så här nästan tusen personer från olika delar av Latinamerika är fantastiskt. Vi lyckas formulera oss och vi blir starkare. Vi ser vad vi har gemensamt i vår kamp baserat på våra erfarenheter från det vardagliga livet. Det gör att vi kan lägga upp strategier i hur vi ska jobba tillsammans. Rätten till mat är ju ett ämne som diskuteras på högsta internationella nivå. Jag tycker att politikerna borde lyssna mer på våra synpunkter. Det är ju trots allt vi som producerar maten.

Även på ett personligt plan så har mötet varit lyckat, berättar hon.

- När man möter människor som berättar om våld mot kvinnor, människor som blir berövade på sin jord, som tvingas fly, om barn som inte har rätt till utbildning eller sjukvård. Då går jag inte bara stärkt i min kamp utan med ett löfte, en skyldighet om att fortsätta kämpa, avslutar María del Carmen Barroso.

Arbetet och debatterna under kvinnornas kongress kulminerade i en gemensam deklaration som kan läsas nedan.

Titta på ett bildspel från manifestationen!

Småbrukarrörelsen enad för rättvisa i Quito from Marcus Berglund on Vimeo.

Deklarationer (på spanska, kommer inom kort på svenska):

CLOC/Vía Campesinas slutdeklaration (Quito-deklarationen)

CLOC/Vía Campesina: Solidaridad con los pueblos y sus luchas

CLOC/Vía Campesina: Pronunciamientos, líneas de acción y campañas

Kvinnornas deklaration

Ungdomarnas deklaration

Text: Marcus Berglund Foto: Marcus Berglund, Adriana Tovar och Lina Wu