Carmen Blanco Valer och Stefan de Vylder

I ett land är det staten eller kommunen som skipar rättvisa, men vem är egentligen ansvarig för den globala rättvisan? Inför en fullsatt sal i Kulturhuset i Stockholm stod Stefan de Vylder, nationalekonom, och Carmen Blanco Valer, vice ordförande i Latinamerikagrupperna.

Fattigdom strider mot FN:s deklaration för rättvisa. Ursprungsbefolk, kvinnor och barn hör till de som främst lever i fattigdom, inledde Stefan de Vylder seminariet. Den orättvisa fördelningen av resurser och miljöproblem är två av huvudorsakerna till det, menar han.
- I ett land är det en stat eller kommun som skipar rättvisa men när det kommer till globalrättvisa finns det ingen adressat. Internationella överenskommelser är viktiga men de tar för lång tid. Alla goda förändringar sker av de som agerar direkt. Politiker kommer inte att göra detta, säger han.

Carmen Blanco talade om Buen vivir "det goda livet"som inom många av ursprungskulturerna i Latinamerika är ett uttryck för balans och harmoni med natur och mellan människor.  Buen vivir används även som kritik mot konsumtionssamhället och den exploatering av miljön som den västerländska utvecklingsmodellen innebär, berättade hon.
- Bland ursprungsfolken anser man att Naturen måste ha rättigheter. I Ecuadors konstitution har naturen fått rättigheter inskrivna i grundlagen och i Bolivia talar man om att införa en miljötribunal, säger hon.

Vi kan lära från syd

Vidare menade Carmen Blanco att vinningar som gjorts i Syd är resultat från starka folkliga rörelser. I hela Latinamerika finns folkliga tribunaler, berättar hon.
- Det borde vi ha här i Europa också. Det finns inga superhjältar utan det är många människor som tillsammans arbetar för solidaritet som kan förändra, säger hon.

Stefan de Vylder ansåg att levnadsstandard kan öka men inte de materiella konsumtionsvanorna. Tillväxten måste länkas in på hållbara spår. Genom politiska styrmedel, som skatter och förbud, kan konsumtionssamhället förändras, menade han.
- Målet är mänsklig utveckling, att öka människors möjligheter, inte ekonomisk tillväxt. Utveckling är inte BNP och stater borde sluta se det som ett mått på lycka. Vi måste förändra människors syn på utveckling, säger han.

Vår kunskapssyn har blivit alltför logisk och ett överordnat tänkande är norm, menade Carmen Blanco.
- Vi måste avkolonisera tänkandet . Vi måste våga blicka utanför ramarna och inte vara så realistiska. Detta samtidigt som vi diskuterar aktuella problem, Säger hon.

Karl Lindstrand