I oktober 2007 meddelade pappers- och skogsföretaget Stora Enso att 1 700 anställda på deras fabriker i Norden ska avskedas. Samtidigt ska verksamheten trefaldigas i nordöstra Brasilien, vilket oroar lokala fackförbund och miljöorganisationer som varnar för konsekvenserna.

Artikel i tidskriften Latinamerika nr 1/2008. Text och foto: fernando [dot] arias [at] ubv [dot] se

BRASILIEN. Under företagsnamnet Veracel driver Stora Enso, tillsammans med Aracruz Celulose världens största pappersmassefabrik i delstaten Bahia. Verksamheten startade i början av 1990-talet och nu planerar Veracel att kraftigt öka sin produktion.

I dag producerar vi 900 000 ton papper om året, men vi har sökt tillstånd för att få producera 2,5 miljoner ton per år, säger Veracels logistik och finanschef Sidney Leandro till tidskriften Latinamerika.

Veracels eukalyptusplantager, varifrån råmaterialet till fabriken kommer, sträcker sig redan nu in i tio kommuner i södra Bahia. Expansionen innebär att den planterade arealen nästan kommer att fördubblas. Företagets planer oroar lokala organisationer och fackförbund.

–De anställda betalas inte för arbetad övertid och det är ett riskfyllt arbete, säger Carlos Monteiro på det lokala pappers- och industrifackförbundet Sindicelpa. Det som oroar oss nu är att företaget försöker gå runt lagstiftning och avtalen genom att anställa folk från en tredje part.

Hit men inte längre. Latinamerikas reporter fick inte komma in på Veracels/Stora Ensos massabruk i södra Bahia. Foto: Fernando Arias.

Veracel hyr redan 1 600 personer genom andra företag i massafabriken. Dessa arbetare får 30 till 40 procent lägre lön än den personal som är direkt anställd av Veracel, och de har inga sociala förmåner som till exempel sjukförsäkring.

–Det är en utveckling som inte får fortsätta, kommenterar Carlos Monteiro.

Eugenio de Jesus arbetade tidigare som timmerman på Veracel men fick så allvarliga yrkesskador att han var tvungen att sjukskriva sig. Under ett års tid gick han på rehabilitering. Samtidigt tvingades han att kämpa mot företaget för att inte förlora de sociala förmåner som han var garanterad genom sin anställning.

–Jag hotade med att dra dem inför rätta om de skulle dra in matbidraget, säger han. Och de kunde ju inte avskeda mig eftersom det är emot lagen att avskeda sjukskrivna arbetare.

När han till slut kom tillbaka till arbetet avskedades han snabbt. Med hjälp av facket gjordes en anmälan och inför domstol bevisade de att Veracel hade sparkat honom för att han varit sjuk.

–Jag fick tillbaka min anställning och Veracel slutade att sparka folk som var sjukskrivna.

Nedskärningarna i Sverige är ”avgörande för att Stora Enso ska kunna vara konkurrenskraftigt på lång sikt”, skrev företagets chef Juko Karvinen i ett pressmeddelande i fjol. Men även om Stora Enso måste expandera på andra ställen för att inte tappa marknadsandelar så betyder inte det att arbeten skapas automatiskt. Veracels logistik- och finanschef menar att massafabriken i Bahia ”är en av världens mest moderna”, vilket vittnar om graden av mekanisering.

–Industriplantagen kräver väldigt få anställda, påpekar Carlos Monteiro på Sindicelpa. Erfarenheter från andra regioner säger att den här typen av expansion inte skapar speciellt många arbetstillfällen.

Södra Bahia har ett av världens mest gynnsamma jordbruksklimat, vilket attraherar många transnationella bolag. Enligt siffror från FN:s utvecklingsorgan UNDP minskade produktionen av lokala basvaror som majs, bönor och manioka i området kraftigt under den tid då Veracel byggde upp sin industri.

Många familjejordbruk och storgodsägare sålde sin mark. Andra jordägare började odla eukalyptusträd för att sedan sälja till pappersindustrin. Detta skapar färre arbetstillfällen och gör att landsbygden avfolkas.

Har Veracels verksamhet lett till ökat välfärd i regionen? Den frågan försöker den enskilda brasilianska organisationen Cepedes svara på med stöd av olika socioekonomiska studier.

–Om man lägger samman all mark som Veracel odlar eukalyptus på i dag betyder det att 24 000 arbetstillfällen försvunnit, säger José Koopmans på Cepedes.

Industrins intåg i början av 1990-talet slog ut stora delar av de småjordbruk och även den boskapsskötsel som förut karaktäriserade regionen.

–Mjölkindustri är det som ger mest jobb och störst ekonomisk vinst av all boskapsskötsel, säger agronomen Lucas Leite från Cepedes. Kommunerna har investerat väldigt mycket pengar i eukalyptusindustrin, men om de bara hade investerat en bråkdel av den summan i boskapsskötsel eller familjejordbruk så hade regionen varit en mycket stor livsmedelsproducent i dag. Och vi hade inte behövt betala ett sånt högt socialt pris.

Det sociala priset som Lucas Leite pratar om har delvis sin förklaring i byggandet av massafabriken. 2003 efterfrågade Veracel mer än 12 000 arbetstillfällen, vilket fungerade som en reklampelare för företaget. Men vetskapen om att ett stort bolag ville köpa arbetskraft gjorde också att människor flyttade till regionen, ofta utan att det resulterade i anställning.

När fabriken var färdigbyggd behövdes inte längre byggnadsarbetarna, och arbetslösheten och de socialt utslagna ökade kraftigt i regionen. Stadsdelen Barrolandia, i kommunen Belmonte där massafabriken ligger, är en av de platser som har drabbats hårdast. Arbetslösheten har lett till alkoholism, prostitution, ökad brottslighet och sammantaget större osäkerhet bland befolkningen. Flera fall av barnprostitution har också rapporterats.

Veracels logistik- och finanschef Sidney Leandro anser att företaget ”har en positiv effekt på regionen” och att det ”inte är Veracel som skapat dessa problem”, utan att företaget ”vill vara en del av lösningen”.

Stora Enso planerar att påbörja sin expansion i Brasilien år 2010, då man också vill ge sig in på biobränslemarknaden. Veracel utesluter inte att de även börjar odla en annan gröda för ändamålet och undersöker redan möjligheterna att producera etanol ur cellulosa.