Din webbläsare (Internet Explorer 7 eller tidigare) är gammal. Den har kända säkerhetsbrister kan ske inte visar all funktionalitet på den här sajten eller andra sajter. Läs om hur du uppdaterar din webbläsare.

X

Du är här

Matsuveränitet behövs också i Europa

*Under ESF organiserade FIAN och Latinamerikagrupperna tillsammans med ett femtontal andra organisationer, ett välbesökt seminarium om matsuveränitet. FIAN:s generalsekreterare Flavio Valente modererade seminariet och Torgny Östling från NOrdBruk (den svenska grenen av European Coordination Via Campesina) höll ett inledningsanförande.*

Torgny talade om ett nordiskt perspektiv på matsuveränitet. De naturrikedomar som finns i Norden har blivit mer och mer utsatta i och med GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) som senare blev Världshandelsorganisationen, WTO, och småbönder i Nord drabbas på liknande sätt som småbönder i Syd. Torgny poängterade att problemets kärna ligger hos västvärldens exploatörer, men menade att effekterna för småbönder liknar varandra runtom i världen. Matsuveränitet utgör ett alternativ för småbruket och kan vara en lösning på problemen. Det finns en ambition i Norden att delta i matsuveränitetsdebatten och även att driva frågor som att utöka begreppet till att omfatta alla gröna sektorer (till exempel skogsbruk).

Moderator Flavio Valente slog fast att målet med seminariet var att lyssna till erfarenheter kring matsuveränitet från olika delar av världen och att stärka samarbeten. Seminariet var utifrån dessa två mål indelat i två delar. Under den första delen talade representanter för organisationer från Belgien, Turkiet, Ungern, England och Mali om lokala erfarenheter av kampen för matsuveränitet.

*Momentum för att påverka EU*
Ett tema som återkom var EU:s inflytande och ansvar. Gert Engelen från European Platforms for Food Sovereignity menade att vi nu har chansen att skapa momentum för att påverka EU, eftersom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) ska omformuleras under de närmaste två åren.

Patrick Mulvany (UK Food Group) talade om den försvinnande biologiska mångfalden som ”den långsiktiga matkrisen”. Mångfalden minskar som ett resultat av industrialiseringen av jordbruket, det ökande beroendet av konstgödning och införandet av internationella patent på grödor.

Flavio Valente konstaterade i en sammanfattning av den första delen av seminariet att svårigheterna för småbrukare är likartade i Östeuropa och i Syd. Långtgående politiska liberaliseringar leder till minskat handlingsutrymme för småbönder, samtidigt som de saknar stöd från regeringar och politiker. Den agroindustriella modellen och den minskade biologiska mångfald som den leder till stärker jordbruksindustrin och de stora företagen, och makten över jordbruket koncentreras allt mer. Kvaliteten på maten försämras i takt med att den biologiska mångfalden minskar och användandet av genmodifierade grödor ökar.

Under seminariets andra del talade gästerna om de strategier som används i kampen för matsuveränitet. Josie Riffaud (European Coordination Via Campesina) diskuterade utifrån ett jordbrukarperspektiv behovet av matsuveränitet – att kunna välja produktionssätt och kunna ta till skyddande åtgärder för att säkerställa rätten till mat. Gaetan Vallée (Alliance provence-AMAP France) utgick från konsumenternas perspektiv. Han underströk konsumenternas stora ansvar och talade om den efterfrågan och intresset som finns för lokal och ekologisk mat och hållbart lokalt jordbruk.

*Utmaningarna i Europa stora*
Talarna var överens om att utmaningarna för matsuveränitet i Europa är stora. Vi behöver göra oss av med det industriella jordbruket och behovet av ständig tillgång till billig mat och stoppa storföretagens kontroll över mat. ”Falska” lösningar som genmodifierade grödor, exportjordbruk och biobränslen måste undvikas. Diskussionen måste breddas från matsäkerhet till matsuveränitet och innefatta en verklig debatt om användandet av land här och på andra ställen i världen, tillsammans med en realistisk uppskattning av det verkliga priset på mat. Konsumtionsmönster måste läggas om och bli mer hållbara, och de miljömässiga kostnaderna måste internaliseras i matpriserna.

I sin sammanfattning talade Flavio Valente om vikten av lokalt påverkansarbete. Rörelserna för matsuveränitet måste bli mer effektiva på att synas lokalt och att använda de kanaler som finns för att peka ut regeringars brott mot mänskliga rättigheter.

Trots tekniska problem med bland annat tolkning var seminariet uppskattat. Panelens inlägg gav upphov till diskussion och frågor bland publiken. Den goda uppslutningen och engagemanget visar att det finns ett stort intresse för att driva matsuveränitetsfrågan, och en vilja att förändra synen på jordbruk och landanvändning i enlighet med de mänskliga rättigheterna.

Elsa Reimerson