AP-fonderna har investerat svenskarnas pensionspengar i det kanadensiska företaget Goldcorp, som tjänar miljarder på den blomstrande guldindustrin. Priset för de växande pensionspengarna är miljöförstöring och söndrande sociala strukturer, som betalas av de fattiga bönder som bor vid gruvorna, bland annat i Guatemala. 

Text: Christin Sandberg

Guld är en lönsam affär. De senaste tio åren har värdet tredubblats. Den snabbast växande marknaden för guldutvinning är Latinamerika. Goldcorp tjänar hundratals miljoner om året, bara i Marlingruvan i Guatemala uppgick vinsten till 100 miljoner dollar 2008. En procent av denna summa kom Guatemala till del, hälften till regeringen och hälften till de kommuner där gruvan ligger.

- Företaget lurade oss. De köpte marken utan att berätta varför och betalade en krona per kvadratmeter. De lovade arbeten och utveckling till folket, men vi har inte sett något av detta, berättar Crisanta Hernández Pérez i byn Ajel.

Guatemalas största guldgruva Marlin, som ägs av det kanadensiska företaget Goldcorp, ligger i regionen San Marco i nordvästra Guatemala. För att nå bergsbyn Ajel skumpar vi fram på serpentinvägar omgivna av terrassodlingar där majsen svajar i vinden. Grusvägarna är fulla av stora hål och sprickor och risken för jordskred och ras är ständigt närvarande. Under regnperioden från maj till oktober är många av byarna stundtals helt isolerade.

- Våra hus spricker på grund av sprängningarna i gruvan, säger Crisanta Hernández och visar runt i sitt hus där väggarna i alla rum har spruckit.  

Sprickorna är bara ett av många problem som drabbat befolkningen sedan gruvdriften satte igång. Att utvinna guld i dagbrott är extremt miljöfarligt. Enligt en studie av gifthalterna i vattendragen runt gruvan, gjord av den katolska miljöorganisationen Copae, överstiger nivåerna av tungmetaller som järn, aluminium, magnesium och arsenik de värden som både Världsbanken och Guatemalas egna lagar rekommenderar.

Ett annat problem är den enorma vattenförbrukningen: 250 000 liter per timma. Den volymen skulle täcka en familjs behov i 22 år.

- Våra vattenkällor har sinat. Tidigare hade vi åtta brunnar, nu finns det bara vatten i två av dem, berättar Crisanta Hernández Pérez.

I en rapport från den guatemalanska miljöorganisationen Ceiba framkommer det att ekosystem och den biologiska mångfalden i området förstörs och aldrig – hur många träd som än planteras – kommer att kunna återställas. Dessutom saknar Goldcorp planer på hur gifterna i området kring gruvan ska tas om hand samtidigt som företaget planerar att tömma gruvan på guld de närmaste tio åren.

På längre sikt riskerar gruvan att inverka på lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter genom de miljöskador den medför. Det förorenade vattnet drabbar till exempel jordbruket hårt.

Regeringens ståndpunkt är att gruvnäringen leder till utveckling i form av infrastruktur och fler arbetstillfällen, något som även marknadsförs av gruvbolaget i radioreklam och i foldrar som delas ut i byarna. Enligt landets energi- och gruvdepartement har regeringen utfärdat 395 nu gällande licenser för gruvdrift. Goldcorp är på väg att öppna sin andra guldgruva i Guatemala.

I Sipakapa har befolkningen, med borgmästaren Delfino Tema i spetsen, under flera år motarbetat Marlingruvan.

- Vi är inte emot utveckling, vi kräver dock att få vara med och bestämma vad för utveckling vi vill ha utifrån de lokala förutsättningarna, säger Tema.

Han berättar om en grupp bönder som nyligen gått samman för att odla kaffe för export, som ett alternativ till de jobb som gruvan erbjuder.

Flera studier från Världsbanken och människorättsorganisationer lyfter fram de sociala konflikterna i området som en av de allvarligaste konsekvenserna av gruvdriften i San Marcos. Den kanadensiska konsultbyrån Jantzi Research, som har utvärderat drygt 200 kanadensiska företag, dömde i april 2008 ut Goldcorp som socialt oansvarigt och rekommenderade investerare att dra tillbaka sina pengar från företaget.

Läs resten av artikeln i Latinamerika nr 3/09.