Telesur – folkens eller vänsterregeringarnas röst?

Sedan tv-kanalen Telesur startade 2005 har den både kritiserats och hyllats. Klart är att kanalen, som enligt egna undersökningar har 28 miljoner tittare över hela världen, är en alternativ röst i mediedjungeln.  

Text: Johanna Kvarnsell, Erika Brenner

- Jag gillar Telesur för att kanalen är ett alternativ till högerorienterade medier som CNN. Telesur, som är mera knuten till ALBA-länderna, skapar balans i medielandskapet, säger Oscar Rodríguez.

Oscar Rodríguez arbetar som vakt hos ATC, en nicaraguansk bondesammanslutning. Om dagarna är han upptagen av praktiska göromål, men om kvällarna, när alla andra har gått hem, får han tid att se på tv.

För ett par år sedan zappade han för första gången in Telesur, som precis hade börjat visas i Nicaragua. Nu tittar han på Telesur cirka tre gånger i veckan. Hans vänner tittar inte på Telesur, de är mera interesserade av fester och tjejer än av politik, berättar han.

- Jag gillar bäst programmen som behandlar politiska ämnen, till exempel den fara som de amerikanska baserna i Colombia utgör. Men också sport och kultur kan vara intressant. Tills nyligen visste jag till exempel inte att det finns indianstammar som ännu inte har haft kontakt med omvärlden i Amazonas. Det var ett bra reportage.

Tv-kanalen Telesur startades 2005 på initiativ av Venezuelas regering med syftet att bli ett alternativ till tv-nätverk som CNN och BBC.  Kanalens utbud kan kanske snarast liknas vid utbudet i just BBC eller svenska public service-kanaler; kulturprogram blandas med dokumentärer, samhällsprogram och nyheter.

Kanalen är en multistatlig sammanslutning med stöd från regeringarna i Argentina, Bolivia, Kuba, Ecuador, Nicaragua och Venezuela. I kanalens rådgivande styrelse sitter flera latinamerikanska intellektuella, som nobelprisvinnaren Adolfo Pérez Esquivel och författaren Eduardo Galeano.

Under sina snart fem år i etern har Telesur fått kritik för att exempelvis nyhetsprogrammen är alltför vinklade till fördel för de regeringar som står bakom kanalen.

Oscar Rodríguez håller inte med.

- Telesur har objektiv och effektiv journalistik, säger han.

Ecuador är ett av de länder där staten medverkar till finansieringen av Telesur. Kanalen kan ses via vissa kabeltv-nät sedan fyra år tillbaka och får både beröm och kritik.   

- Det här är ett medium som väcker känslor, det finns människor som applåderar när vi kommer för att göra ett inslag, framförallt ute i byarna och i organisationer, och det finns andra ställen där de ser ner på oss och inte ger oss utrymme. Det kan vara vid en presskonferens på en bank eller om vi vill göra intervjuer med privata medier, berättar Christian Salas som är korrespondent för Telesur i Ecuador.

Redaktionen i Quito ligger högt upp i affärsvärldens hjärta, World trade center, en paradox med tanke på den vänsterinriktning kanalen har. Men nödvändigt ur säkerhetssynpunkt, menar Christian Salas. I september 2009 blev 24-åriga korrespondenten Elena Rodríguez svårt misshandlad av okända män. Efteråt hittade hon en lapp vid sin bil med texten "nästa gång klarar du dig inte, Correas hora". Själv har Christian Salas inte blivit utsatt för våld men under sina tre år på kanalen vant sig vid verbala och skriftliga påhopp.

- Jag har alltid fått förolämpningar via mejl, eller på telefon, men de är ofta så barnsliga och dåligt utryckta att jag inte lägger så stor vikt vid det, säger han.

Cristian Salas håller inte med om att Telesur är en propagandakanal för Venezuelas president Hugo Chávez. Inte heller har redaktionen en särskilt nära relation med Ecuadors regering.

- Den enda relation som finns är att staten har gått in som finansiär.

Däremot sticker han inte under stol med att kanalen är ett politiskt projekt som de anställda är en del av.

- Jag personligen ser Telesur mer som ett politiskt medium om använder kommunikation som ett medel för att uppnå ett mer jämlikt och solidariskt samhället.

Han tror också att reportrarna på Telesur arbetar på ett delvis annat sätt än kollegorna på privatägda medier.

- Jag söker alltid efter den mänskliga aspekten och försöker ge en röst åt de som inte har någon. Hellre än att intervjua en minister eller vd söker jag upp de som på något sätt påverkas av dessa hierarkier.

Under statskuppen i Honduras blev det tydligt att Telesurs bevakning skilde sig starkt från framförallt de kuppvänliga stora honduranska tidningarna. Christian Salas tror att kanalens bevakning bidrog till att världen fick upp ögonen för kuppen.

- Om rapporteringen inte hade kommit från ett alternativt medium tror jag inte att världen hade fått veta att det rörde sig om en statskupp.

Det annorlunda perspektivet ligger både i hur händelser presenteras och i vilka händelser som tas upp av kanalen. Under veckan som intervjun med Christian Salas gjordes var en av de stora nyheterna i Ecuador att granskningsnämnden för etermedier, med starka kopplingar till regeringen, beslutat sig för att dra in licensen för en av ursprungsfolket Shuars radiokanaler, Radio Arutam. Anledningen var att kanalen ska ha bidragit till upploppen mot regeringen i oktober 2009.

Men det var inget som Telesur Ecuador bevakade. I stället gjorde man ett inslag om att regeringen lovat landets 14 ursprungsfolk varsin radiokanal i framtiden, ett förslag som fått stark kritik av ursprungsfolksrörelsen. Christian Salas menar att den massiva bevakningen av beslutet att stänga Radio Arutam beror på att man samtidigt debatterade den nya kommunikationslagen, som blivit hårt kritiserad för att öppna upp för just sanktioner. Själv vill han inte bevaka fallet förrän den överklagan som kanalen har lämnat in tas upp i domstol.

- Fallet är inte avslutat. Det skulle vara att gå händelserna i förväg att gör ett inslag om det nu.

- Jag anser att Radio Arutam begick ett allvarligt brott. Att uppmana till våld mellan ecuadorianer är hemskt. Och att dela ut frekvenser tycker jag är ett väldigt bra sätt att se till att det skapas verkligt "folkliga" radiokanaler, säger Christian Salas.

Artikeln finns i tidskriften Latinamerika nr 1/2010.