"Vi har inga män som säger åt oss vad vi ska göra!"

Codimca är en rörelse för de mest utsatta i Honduras: kvinnor på landsbygden. Leoncia Solórzano, en av de som bildade organisationen, berättar att den bildades för att det fanns ett behov: – Vi ville lyfta landsbygdskvinnorna, eftersom vi är de fattigaste och mest utsatta och dessutom saknar inflytande och makt i samhället. Leoncia Solórzano Fotograf: Annika Idenfors

Codimcas mål är att skapa kvinnligt ledarskap och ge kvinnor större politiskt inflytande i samhället. Organisationen består av självständiga basgrupper som driver egna kollektiva projekt för att försörja sig själva, inom områden som produktion, hälsa, utbildning och ekonomi. Ett av Codimcas medlemskooperativ hyr jord där de odlar basgrödor för huskonsumtion. De kämpar för att få äga jorden, vilket är ett problem för många småbrukare i Honduras. Ett annat problem är att kvinnorna inte har makt att bestämma över familjens jord, eftersom mannen oftast är ensam ägare.

- I en organisation med både män och kvinnor tror vi att kvinnor inte skulle få tillräckligt med utrymme, förklarar Codimcas grundare. Men i en kvinnoorganisation har vi friheten att uttrycka oss, det vi tror på, det som är det rätta, det som påverkar oss. Vi känner oss fria och glada att vi är en kvinnoorganisation, vi har inga män som säger åt oss vad vi borde göra.

Kvinnorna i Codimca strävar efter att vara närvarande och bli involverade i politiska rörelser för att ha tillräckligt med utrymme där som kvinnor och småbrukare. De anser att de har rätt att vara där och delta för att kämpa för sina rättigheter.

Domiciana Ramos är en av alla kvinnor som stärkts genom arbetet i Codimca. Hon berättar att hon i början fick be sin man om lov för att gå på möten, men att kvinnorna genom Codimcas arbete har lyckats få lite mer frihet i förhållande till männen och machismen: – Tidigare gick knappt kvinnorna utanför hemmet. Nu går många kvinnor på möten och männen blir inte längre arga för att de gör det. Kvinnor har större utrymme för att bestämma vad de vill göra och inte vill göra.

Maria Cortez, en annan av Codimcas medlemmar, säger att Codimca har gett henne mycket medvetenhet. Hon har även lärt sig mer om de vanligaste sjukdomarna och har lärt sig att använda medicinalväxter för att bota sjukdomar, men även för att göra olika produkter, såsom schampo och tvål.  

En av Codimcas basgrupper odlar grönsaker, majs och bönor på deras gemensamma mark med egentillverkad kompost. Kooperativet äger även några djur på gården. De har studerat ekologisk odling och fått kunskap om problemen med genmodifierade grödor. En annan grupp gör hantverk av vassblad, bland annat korgar, väskor och hattar som de säljer för att försörja sig. De har med inkomsterna lyckats köpa en symaskin. En tredje grupp har sedan länge tillverkat mediciner av växter. De har även deltagit i Codimcas nationella program för att lära sig läsa och skriva. De odlar även majs på en mark som de hyr. Många basgrupper kämpar för att få äganderätt till jordegendomar, vilket är svårt i Honduras som kvinna och småbrukare.

- Vi kvinnor blir ofta osynliggjorda. Vi vill visa att vi existerar och att det arbete vi gör är viktigt, inte bara för oss som kvinnor, utan för hela samhället, avslutar Leoncia Solórzano.

/Annika Idenfors